Afghanistan

Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Under de senaste årtiondena har landet slitits sönder av krig och inbördeskrig. Efter terrordåden mot World Trade Center den 11 september 2001 utsåg den amerikanska regeringen talibanstyret i Afghanistan som en källa till terrorism och bas för gruppen al-Qaida Ledd av Usama Bin Laden.

Historia

USA:s bomregn över Afghanistan 2001 tvingade talibanstyret att kapitulera och en provisorisk övergångsregering dominerat av företrädare från den Norra Alliansen tog över styret av landet. De väpnade konflikter har präglat Afghanistan de senaste decennierna och omfattande utländska trupper har funnits i landet.

Statsskick och politik

Landet är ett av världens fattigaste och krig och inbördeskrigen har slagit sönder stor del av infrastrukturen. En stor del av de utländska trupper som har funnits i Afghanistan har lämnat landet. Säkerhetsansvaret har överlämnats till afghanska styrkor, även bland annat amerikansk militär fortfarande finns kvar i landet. Från 2001/2002 till maj 2014 deltog även svensk militär trupp i landet som en del av de Natoledda ISAF-styrkorna. Den svenska militära insatsen kostade 9 miljarder kronor, 5 svenska soldater stupade.

I april 2014 genomfördes politiska val i Afghanistan. Sedan 2004 är Hamid Krzai landets president. Det politiska våldet har dock försvårat uppbyggnaden av välfärd och infrastruktur. Många människor flyr landet. Sverige är ett av de länder som tagit emot många asylsökande från Afghanistan, däribland många ensamkommande flyktingbarn. Afghanistan har en av världens lägsta nivå av hälsovård och
 grundutbildning.

Kvinnan har en svag ställning i Afghanistan. Under talibanstyret var det förbjudet för kvinnor att arbeta och flickor förnekades rätten till utbildning. Fortfarande är kvinnor djupt diskriminerade och våld mot kvinnor vanligt.

Flera av de folkgrupper som lever i Afghanistan finns också i de nya stater som uppstått efter Sovjetunionens sammanbrott. Jordbruket sysselsätter flest människor i landet. Industrin är marginell.

Den fackliga situationen

Före 1978 års revolution existerade knappt några fackliga organisationer, främst beroende på avsaknaden av industri. Men efter den tog regimen initiativ till bildandet av CCATU (Central Council of Afghan Trade Unions). 1979 invaderades Afghanistan av Sovjetunionen och den nya pro-sovjetiska regeringen fortsatte stödet till CCATU. Organisationen ansluter i första hand lokala fackföreningar. I samband med kongressen 1990 bytte CCATU namn till National Workers’ Union of Afghanistan.

Under senare år har några nya fackliga rörelser vuxit fram. Bäst organiserad är troligen lärarnas och journalisternas organisationer. Men det finns också olika falanger av All Afghan Federation of Trade Unions (AAFTU), som bildades som en exilorganisation i Pakistan 1994. Dess verksamhet i Pakistan bestod till stor del av att ordna utbildning för barn som annars riskerade hamna i slaveri eller barnarbete på tegelbruk. AAFTU samarbetade med bland annat den svenskstödda Bonded Labour Liberation Front.

Även i Afghanistan handlar deras verksamhet till stor del om att ordna skolor för barn, förutom att se till så att medlemmarna får ut sina löner. I synnerhet gäller detta de statligt anställda. AAFTU medlemmar finns inom flera branscher, som byggnads- och vägarbeten, mattvävning, tegelbruk, konfektion och lantarbete. Organisationen har även verksamhet i flera provinser.

AAFTU är registrerad hos myndigheterna och strävar efter att upprätthålla ett gott förhållande till regeringen. Ett stort problem är dock avsaknaden av kontor i Kabul. Organisationen har också svårt att få in några medlemsavgifter.

Ordförande i AAFTU är Liaqat Adil, nyligen vädjade han till omvärlden att ge möjlighet för flyende afghaner att få asyl. Han hävdade att säkerhetsläget i landet har förvärrats.

Fackliga organisationer

All Afghan Federation of Trade Unions (AAFTU) och Central Council of Afghan Trade Unions (CCATU). Ingen av organisationerna tillhör världsfacket ITUC.

Mats Wingborg, uppdaterat 2015