Albanien

Historia

Under andra världskriget var Albanien ockuperat av det fascistiska Italien. Italienarna mötte dock starkt motstånd från en partisanrörelse organiserad av ett underjordiskt kommunistparti. 1944 tog partisanerna över makten och en ny regering bildades under ledning av Enver Hoxa. I början 1946 utropades folkrepubliken Albanien.

Enver Hoxa följde en hårt stalinistisk linje och rensade ut all politisk opposition. Efter Jugoslaviens brott med Sovjetunionen 1948 ställde sig Albanien på den sovjetiska sidan. Nästa kursändring kom under 1970-talet då relationerna mellan Sovjetunionen och Kina försämrades, i det läget ställde sig Albanien på den kinesiska sidan.

När till sist även Kina började öppna sig mer mot omvärlden tog den albanska ledningen även avstånd från Kina. Det albanska styret blev allt mer isolerat och efter Enver Hoxas död 1985 växte den inre oppositionen.

Statsskick och politik

Efter omfattande studentdemonstrationer i huvudstaden Tirana i december 1990 beslöt regeringen att införa flerpartisystem. De två dominerande partierna sedan dess har varit Socialistpartiet, med rötter i det gamla kommunistpartiet, och Demokratiska partiet, med rötter i den oppositionella studentrörelsen.

Vid det senaste parlamentsvalet 2013 fick Socialistpartiet 41 procent av rösterna och Demokratiska partiet 30 procent. Premiärministern Edi Rama är tillika ordförande för Socialistpartiet. Presidenten Bujar Nishani har en bakgrund i Demokratiska partiet, men för att få utöva sitt ämbete tillåts han inte att vara partipolitiskt aktiv.

Ekonomi

Albaniens ekonomiska problem är fortfarande djupa. Omställningen från planekonomi till marknadsekonomi har varit smärtsam. Det är Europas näst fattigaste land, bara Moldavien har en ännu lägre BNP per capita. Arbetslöheten är också hög, drygt 15 procent, vilket lett till att många albaner lämnat landet för att söka jobb i andra länder. Samtidigt finns vissa positiva tecken, investeringarna ökar och landet har viktiga naturtillgångar bestående av både olja och naturgas som skulle kunna utvinnas i betydligt större utsträckning än i dag.

Den fackliga situationen

Efter andra världskriget tog det kommunistiska partiet makten i Albanien. Då bildades den kommunistiska fackföreningsrörelsen TUA, en organisation som aktivt deltog i hyllningar av landets diktator Enver Hoxa. Under demokratiseringen i början av 1990-talet reformerades TUA och bytte namn till KSSH (Trade Union Confederation of Albania). Under samma period grundades även den alternativa fackföreningsrörelsen, BSPSH (Union of Independent Trade Unions of Albania).

Totalt sett är den fackliga anslutningen i landet mycket låg och främst koncentrerad till ett antal industribranscher.

Fackliga organisationer

Relationen mellan de två fackliga centralorganisationerna KSSH och BSPSH präglas av motsättningar. Båda organisationerna är också starkt politiserade. Landsorganisationen KSSH samarbetar med det reformerade kommunistpartiet, numera med namnet Albaniens Socialistparti, medan BSPSH är allierat med Demokratiska Partiet (DP).

Båda organisationerna är medlemmar av världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation). KSSH redovisar att man har drygt 100 000 medlemmar och BSPSH drygt 80 000 medlemmar.

Mats Wingborg, uppdaterad 2016