Algeriet

Algeriet, Afrikas till ytan största land, blev fritt 1962 efter ett långvarigt befrielsekrig mot Frankrike. Landet är ekonomiskt väl utvecklat efter afrikanska mått. Det finns två fackliga centralorganisationer som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Historia

1991 höll Algeriet sitt första flerpartival, men den politiska friheten blev kortvarig. 1992 avbröt den algeriska armén parlamentsvalen sedan islamisterna såg ut att gå mot en seger. Efter våldsamma sammandrabbningar mellan den algeriska armén och islamisterna infördes undantagstillstånd 1992. Samma år mördades president Boudiaf.

Terroraktioner och kampen mot terrorismen har sedan dess präglat landet. Våldet har riktat sig särskilt mot liberala intellektuella och fackliga ledare men också mot t.ex. kvinnliga arbetare enbart därför att de arbetar utanför hemmet.

Statsskick och politik

Den nationella befrielsefronten, FLN, som ledde befrielsekriget mot Frankrike har efter självständigheten omvandlats till ett politiskt parti och sedan dess haft den politiska makten i landet.

2012 hölls parlamentsval där nu även islamisterna kunde delta. FLN blev åter det klart största partiet med närmare hälften av alla röster, en koalitionspartner kom på andra plats och islamisterna först på tredje plats. Valdeltagandet var bara 43 % vilket dock var en liten ökning jämfört med tidigare val. I kritiserade presidentval 2014 återvaldes president Bouteflika för fjärde gången med klar majoritet.

Den arabiska protestvågen 2011 påverkade också Algeriet. Efter fackets och oppositionens kraftiga protester avskaffades undantagstillståndet. Läget har sedan dess varit oroligt men inte eskalerat och lett till regelrätta strider mellan regimen och opposition. 

I februari 2016 antas en författningsändring som bl. a. innebär att presidenten bara kan sitta två mandatperioder och jämlikhet i arbetslivet ska garanteras. 

Ekonomi

Olja och naturgas dominerar Algeriets ekonomi. Regeringen försöker stimulera utländska investeringar och har också genomfört en omfattande privatisering av statliga företag. De sjunkande oljepriserna 2014-15 och de inre oroligheterna har dock medfört nya ekonomiska problem.

Den fackliga situationen

Fackliga rättigheter är lagstadgade men kränkningar är mycket vanliga.

2015 undertecknades ett avtal om sociala förmåner inom den privata sektorn.Strejker förekommer. I november 2016 genomfördes t.ex. en tredagarsstrejk i protest mot förslagen till besparingar i statsbudgeten.

Fackliga organisationer

Den fackliga landsorganisationen Union Générale des Travailleurs Algériens (UGTA) var från början en del av befrielserörelsen. UGTA spelade en avgörande politisk roll när enpartisystemet föll samman 1989. UGTA har deklarerat sitt oberoende från alla politiska partier, men stödde dock omvalet av Bouteflika och har kritiserats för sitt nära samarbete med FLN.   

UGTA har drivit kampanjer mot sexuella trakasserier och en framgångsrik kampanj har ökat andelen kvinnor på arbetsmarknaden. UGTA som har 1 875 520 medlemmar är anslutet till IFS, Union Syndicale des Travailleurs Magrebiens Arabe, USTMA och Organisation of African Trade Union Unity, OATUU. 

En alternativ centralorganisation har bildats trots starkt motstånd från myndigheterna; CGATA Confédération générale autonome des travailleurs en Algéri  med 268 900 medlemma är också anslutet till IFS. 

I juni 2013 inleddes en process för att skapa en samarbetsorganisation inom IFS för de fackliga organisationerna i arabstaterna. 

Uppdaterad december 2016
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
Union to Union