Armenien

Armenien blev självständigt 1990 efter Sovjetunionens kollaps. Starka näringar i landet är gruv- och kemiindustrin. Den fackliga rörelsen är en reformerad fortsättning av den gamla kommunistiska fackföreningen. 

Fakta

Statsskick
Republik och parlamentarism, stark presidentmakt
Yta
29 743 km2
Huvudstad
Jerevan
Religion
Kristen armenisk kyrka
Invånare
3 miljoner
BNP/Invånare
9 500 US-dollar
Språk
Armeniska, kurdiska är minoritetsspråk
UNDP/HDI
Ranking: 83. Index: 0,755. UNDP, 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad: 

Efter Armeniens självständighet har landets ekonomiska bas förändrats. Under Sovjet-epoken dominerade den tunga industrin. I dag är många av de gamla industrierna nedlagda. Istället har landet utvecklad en omfattande jordbrukssektor och är en stor exportör av jordbruksvaror. Som stöd för de strukturella förändringarna har Armenien mottagit stora lån från Internationella Valutafonden (IMF). Som ett led i dessa förändringar har även huvuddelen av den kvarvarande industrin privatiserats. Ett annat hot mot industrin är bristen på energi. 

Den fackliga situationen: 

Landets fackliga organisation CTUA (Confederation of Trade Unions of Armenia) är en reformerad fortsättning av den gamla kommunistiska fackföreningsrörelsen. CTUA är inte medlem i Världsfacket ITUC, men ingår i GCTU, en sammanslutningar av fackliga organisationer inom området som tidigare utgjorde Sovjetunionen.

Efter införandet av marknadsekonomi under 1990-talet tappade den fackliga rörelsen många medlemmar. Den har fortfarande inte återhämtat sig. Idag har den fackliga rörelsen sin bas på de statliga industrierna där den fackliga avgiften dras direkt av lönen, men där har antalet anställda sjunkit vilket också lett till färre fackliga medlemmar. Inom den privata sektorn och inom jordbruket är få anställda fackligt organiserade, där är det också vanligt med repression mot facklig verksamhet. 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Det är oklart i vilken mån Armenien efterlever konventionerna.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Armenien:

Fackliga organisationer: 

Facklig centralorganisation: Confederation of Trade Unions of Armenia (CTUA).

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart