Armenien

I Armenien växer de folkliga protesterna mot regeringen och presidenten Serzh Sargsyan. Den tändande gnistan var regeringens förslag att kraftigt höja elpriserna. Det fick människor att gå ut på gatorna och demonstrera under sommaren 2015. 

Historia

Armenien brukar beskrivas som det ”första kristna landet i världen”. Den armeniska kyrkan utgör ett eget kristet samfund. Under långa perioder har Armenien varit dominerat av utländska makter – Romariket, Bysans, Persien, Ottomanska väldet och senast av Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens fall 1991 blev Armenien självständigt.

1994 slöts ett fredsfördrag mellan Armenien och grannlandet Azerbajdzjan. Dessförinnan hade det pågått väpnade strider om statusen för Nagorna-Karabach, ett område inneslutet i Azerbajdzjan men där en majoritet av befolkningen är armenier. Under kriget erövrade Armenien delar av Azerbajdzjans territorium.

Statsskick och politik

Presidenten i Armenien har stor makt. Det är bland annat presidenten som utser premiärministern. Två politiska partier tävlar om att vara presidentens stödparti, Republikanska partiet och Blomstrande Armenien. Organisationen OSSE har kritiserat regeringspartierna för att de fått favörer i de politiska valen. Korruptionen i landet är omfattande.

Ekonomi

Efter Armeniens självständighet har landets ekonomiska bas förändrats. Under Sovjet-epoken dominerade den tunga industrin. I dag är många av de gamla industrierna nedlagda. Istället har landet utvecklad en omfattande jordbrukssektor och är en stor exportör av jordbruksvaror. Som stöd för de strukturella förändringarna har Armenien mottagit stora lån från Internationella Valutafonden (IMF). Som ett led i dessa förändringar har även huvuddelen av den kvarvarande industrin privatiserats. Ett annat hot mot industrin är bristen på energi. 

Den fackliga situationen

Som ett led av de ekonomiska förändringarna har fackföreningsrörelsen tappat många medlemmar. Den fackliga rörelsen har sin bas på de statliga industrierna där den fackliga avgiften dras direkt av lönen, men där har antalet anställda sjunkit vilket också lett till färre fackliga medlemmar. Inom den privata sektorn och inom jordbruket är få anställda fackligt organiserade, där är det också vanligt med repression mot facklig verksamhet. 

Fackliga organisationer

Den armeniska fackföreningsrörelsen CTUA (Confederation of Trade Unions of Armenia) är en reformerad fortsättning av den fackliga struktur som existerade under Sovjetunionen. 

CTUA redovisar för närvarande att organisationen har 20 anslutna fackförbund med sammantaget 208 000 enskilda medlemmar. CTUA är medlem i Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS).

Läs mer om utvecklingen i Armenien på Kristina Henschens blogg.

Mats Wingborg, uppdaterat 2015