Benin

Benin var länge en marxistisk enpartistat. 1991 hölls de första allmänna valen. Landet är ett av jordens fattigaste. Grundläggande fackliga rättigheter existerar men till exempel barnarbete är vanligt. Det finns flera fackliga huvudorganisationer varav fyra är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Historia

Den franska kolonin Dahomé blev självständigt 1960. 1972 tog man namnet Benin efter ett av de kungadömen som funnits i området. Från 1972 till 1991 styrdes sedan landet som en marxistisk enpartistat.

Statsskick och politik

Benin är en republik där presidenten har stor makt. Från 1991 har demokratiska val hållits och flera gånger resulterat i maktskifte. Vid presidentvalet i mars 2006 segrade en oberoende kandidat, Yayi Boni. Han omvaldes i februari 2011 och hans parti fick utökat stöd i parlamentsvalen 2015.

Ekonomi

Jordbrukssektorn dominerar och landet är beroende av världsmarknadspriser på bomull som varierat mycket de senaste åren. Benins helt dominerande handelspartner är Nigeria och landet är känsligt för utvecklingen där. 
2001 avslöjades Benin som ett centrum för handel med barn till plantager och hushåll i Västafrika. 2012 arbetar 1 av 3 barn mellan 5 och 17 år, majoriteten av dem - över 500 000 - i arbeten som klassas som värsta formen av barnarbete. Regeringen har nu ratificerat konventionen mot de värsta formerna av barnarbete, många barnsmugglare har gripits och barn under 15 år måste ha ett särskilt tillstånd för att få lämna landet.

Korruptionen är omfattande.

Den fackliga situationen

Enligt 1990 års konstitution är flera grundläggande fackliga rättigheter garanterade, till exempel rätten att bedriva kollektivavtalsförhandlingar. Repressalier mot fackliga aktivister förekommer och strejkrätten är kringskuren av många restriktioner. Strejker förekommer dock. 2014 genomfördes t.ex. en generalstrejk i protest mot de repressalier som en fredlig demonstration blivit utsatt för. 2015 strejkade bl.a. lärarna. 2015 förbättrades också tryckfrihetslagen.

Fackliga organisationer

Fram till början av 90-talet existerade bara en facklig centralorganisation, det marxist-leninistiska UNSTB, Union Nationale des Syndicats des Travailleurs du Benin. När väl demokratiseringen tog fart reformerades också UNSTB. Då bildades också CSA-B, Centrale des Syndicats Autonomes du Benin. CSA-B var ursprungligen en organisation enbart för offentligt anställda tjänstemän men täcker numera alla sektorer av arbetsmarknaden.

Det finns idag fyra centralorganisationer som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

– Centrale des Syndicats Autonomes du Bénin (CSA), 60 000 medlemmar,
Confédération des Organisations Syndicales Indépendantes du Bénin, COSI, 53470 medl.
Confédération Générale des Travailleurs du Bénin, CGTB 90 751 medlemmar,
– Union Nationale des Syndicats des Travailleurs du Bénin (UNSTB), 36 000 medlemmar.

Utöver dessa fyra finns flera mindre fackliga organisationer. Under diktaturtiden var det obligatoriskt för statligt anställda att organisera sig fackligt. Men även efter reformeringen har den fackliga anslutningen fortsatt att vara hög bland de anställda. Försök görs också att organisera den informella sektorn. Facket utgör en viktig kraft i Benins samhällsliv.

Uppdaterad januari 2016
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@uniontounion.org