Bolivia

Historia

Bolivias historia har präglats av exploateringen av enorma naturtillgångar mitt i en utbredd fattigdom. Silvergruvan i Potosí blev snabbt den Nya världens största och bidrog till att göra Spanien rikt på 1500-talet. Men ursprungsbefolkningen som tvingades att arbeta i gruvan utsattes för en brutal exploatering och få överlevde mer än ett par års arbete. Konflikten mellan majoritetsbefolkningen och den etniska minoriteten av spanskättlingar har dominerat landets moderna historia.

Statsskick och politik

Bolivias nya författning från 2009 definierar landet som en mångnationell stat. Presidenten är både stats- och regeringschef och mandatperioden är fem år. Kongressen består av senaten med 36 ledamöter och deputeradekammaren med 130. I december 2005 valdes Evo Morales från aymarafolket till Bolivias president, första gången en representant för landets ursprungsbefolkning kom till makten. Morales omvaldes en första gång 2009 och en andra gång 2014, båda gångerna med över 60 procent av rösterna.

Ekonomi

På 1900-talet gav enorma tenngruvor arbete åt tusentals människor och Bolivia var världens näst största producent av tenn. 1985 kollapsade världsmarknaden för tenn, många gruvor stängdes och ekonomin hamnade i fritt fall.

På 1990-talet upptäcktes enorma naturgasfyndigheter och gasen blev snabbt landets nya, stora exportinkomst. Konflikten kring naturgasen har varit drivande i de senaste årens politiska motsättningar där urfolks- och fackföreningsrörelsen kräver större statlig kontroll över intäkterna från gasexporten.

Den fackliga situationen

I landets nya författning ges omfattande skydd för rätten att organisera fackföreningar och förhandla kollektivt. Även jordbruksarbetare och egenföretagares har fått strejkrätt och rätt att bilda och gå med i fackföreningar.

Det krävs 20 personer för att bilda en fackförening. Arbetsmarknadslagen tillåter bara ett fack per företag och kräver stöd av minst 50 procent av de anställda. Lagen nekar statstjänstemän föreningsrätt, med undantag för anställda inom hälsovård, utbildning och oljeindustrin.

Fackliga organisationer

Vid revolutionen 1952 gick Bolivias fack samman och bildade centralorganisationen, Central Obrera Boliviana (COB) som organiserar löntagare, småbönder, studerande, gatuförsäljare och kvinnoorganisationer.

Den domineras av industriarbetarna, vars främsta företrädare fortfarande är gruvarbetareförbundet Federación Sindical de Trabajadores Mineros de Bolivia (FSTMB) trots sektors försvagning.