Bosnien-Hercegovina

Staten Bosnien-Hercegovina består av Federationen Bosnien-Hercegovina och Republika Srpska. Balkankriget är över, men återuppbyggnaden kommer att ta lång tid och ekonomin är körd i botten. I de två delarna av landet finns också två separata fackliga strukturer.

Historia

Vid Jugoslaviens splittring under 1990-talet ställdes Bosnien-Hercegovina inför svåra utmaningar. I området levde såväl bosnier, serber som kroater. Vid en folkomröstning 1992 röstade en överväldigande majoritet för att Bosnien-Hercegovina skulle bli en självständig stat, men inom den serbiska gruppen ville de flesta att området skulle fortsätta att tillhöra Jugoslavien.

Både EU och USA erkände Bosnien-Hercegovinas självständighet, men strider utbröt snart mellan serbiska fristyrkor och styrkor bestående av bosnier och kroater. De serbiska styrkorna fick stöd från Serbien och de kroatiska från Kroatien. Kriget kom att pågå i nästan fyra år och krävde 200 000 människoliv.

Det internationella samfundet agerade för att försöka stoppa konflikten och en FN-styrka, UNPROFOR, försvarade så kallade säkra områden. Ett avgörande steg mot fred blev Dayton-avtalet 1995. En ny internationell fredsstyrka, lett av NATO, fick i uppdrag att bevaka att avtalet efterlevdes.

Statsskick och politik

Bosnien-Hercegovinas inrikespolitiska scen har kännetecknats av motsättningar mellan nationalistiskt präglade rörelser och politiska krafter som strävar efter en multietnisk stat. Partiväsendet är till stora delar fortfarande etniskt uppdelat. Det största bosniska partiet heter Partiet för demokratisk handling (SDA), den serbiska motsvarigheten är Serbiska demokratiska partiet (SDS) och det största kroatiska partiet har namnet Kroatiska demokratiska unionen (HDZ). Några få partier lockar väljare och medlemmar från flera etniska grupper, hit hör Socialdemokratiska partiet (SDP) som har en uttalad ambition att vara multietniskt, även om det domineras av bosnier.

Dayton-avtalet innehöll en ny författning för Bosnien-Hercegovina. Den innebar att landet delades upp i två separata enheter: Federationen Bosnien-Hercegovina som domineras av bosnier och kroater samt Republika Srpska som domineras av serber.

Ekonomi

Tillsammans med Makedonien var Bosnien-Hercegovina de fattigaste delarna av det forna Jugoslavien. Dessutom har kriget skapat förödelse och slagit sönder landets infrastruktur. Fortfarande är industriproduktionen lägre än för tio år sedan. Landet är också i stort behov av ett nytt juridiskt regelverk för att skapa förutsättningar för nya investeringar. Huvudnäringen består av jordbruk och stål.

Arbetare och tjänstemän i Bosnien-Hercegovina har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Arbetslösheten är hög och det är vanligt att arbetsgivare inte klarar att betala ut löner till de anställda. Som ett led i Internationella Valutafondens program i landet har omfattande privatiseringar genomförts. Flera fackliga företrädare hävdar att dessa lett till att tidigare statligt företag lämnats över till oseriösa privata ägare som driver en anti-facklig politik. Successivt har motsättningarna på arbetsmarknaden skärpts vilket resulterat i ett växande antal strejker. Enligt ett talesätt i landet är nyheter om nya strejker lika vanliga som väderleksrapporter. 

Den fackliga situationen

Fackföreningsrörelsen i Bosnien-Hercegovina är uppdelad efter landets två enheter. I Federationen Bosnien-Hercegovina dominerar KSBiH (Fackföreningsrörelsen för Bosnien och Herzegovina). KSBiH är en reformerad fortsättning av den tidigare kommunistiska fackföreningsrörelsen som beskriver sig själv som en icke-statlig, icke-partipolitisk, multinationell och multietnisk organisation. KSBiH har kritiserat landets omfattande privatiseringar och kommit med förslag på hur arbetslösheten ska kunna sänkas.

KSBiH arbetet idag är inriktat på att stärka den fackliga strukturen och värva medlemmar. Den viktigaste politiska frågan för KSBiH är att åstadkomma insatser mot massarbetslösheten. Ett annat oavvisligt krav är att obetalda löner ska betalas ut. Många medborgare associerar dock KSBiH med den gamla politiska strukturen och tidigare makthavare, organisationen har successivt tappat medlemmar.

I Republiken Srpska finns TUCRS (Fackföreningsrörelsen i Republiken Srpska). Enligt företrädare för TUCRS gör både regeringen och arbetsgivarna sitt bästa för att undvika förhandlingar med facken. Ett trepartssammansatt råd har dock bildats, vilket borgar för framtida förhandlingar.

Dayton-avtalet stoppade kriget i Bosnien. Idag råder fred, men fortfarande ett spänt tillstånd mellan Bosnien-Hercegovinas två delar. Fackföreningsrörelsen har dock möjlighet att spela en positiv roll för att förebygga konflikter och stärka demokratin och toleransen i samhället, en förutsättning för detta är emellertid att fackföreningsrörelsen får både ett inhemskt och internationellt stöd. Flera internationella hjälpprogram har redan inletts där ett av syftena är att bistå Bosniens fackföreningsrörelse.                                  

Fackliga organisationer

KSBiH tillhör den Internationella fackliga samorganisationen (IFS) och redovisar att man har 223 000 medlemmar. Under senare år har KSBiH tappat en stor del av de tidigare medlemmarna. (I vissa sammanhang används även den inhemska förkortningen SSSBiH). TUCRS redovisar att man har 190 000 medlemmar, det saknas dock uppgifter om hur medlemsantalet utvecklats. TUCRS är inte medlem av IFS och deltar sällan i det europeiska fackliga samarbetet.

Mats Wingborg, uppdaterat 2015