Brasilien

Historia

Landet styrdes av en militärjunta 1964-1985 som satsade på en ekonomisk utveckling driven av en blandning av statskontroll och privatkapitalism. BNP växte kraftigt och den snabba industriutbyggnaden kallades för ”det brasilianska undret”. Men skillnaderna mellan olika regioner och de djupa samhällsklyftorna kvarstod.

Den tidigare industriarbetaren och fackföreningsledaren Luiz Inácio Lula da Silva var president 2002-2010 för det brasilianska socialistpartiet Partido dos Trabalhadores (PT) och genomförde sociala reformer som fick fattigdomen att minska. 

Statsskick och politik

Brasilien är en konstitutionell demokrati med presidentstyre där alla medborgare över 16 år har rösträtt. Kongressen består av senaten med 81 ledamöter och deputeradekammaren med 513. Ledamöterna väljs för en period om fyra år samtidigt som presidenten.
Det politiska systemet präglas fortsatt av omfattande korruption och de stora regionala skillnaderna gör landet svårstyrt. Regionala ekonomiska intressen dominerar över de svaga och splittrade politiska partierna.

2011 valdes Dilma Rouseff till president och hon omvaldes 2014. 2015 anklagades Rousseff för att ha använt intäkter från statliga banker för att täcka budgetunderskott i strid med budgetreglerna. Oppositionen öppnade en rättsprocess och i augusti 2016 avsattes Rouseff och vice-presidenten Michael Temer, som även han utreds för korruption och maktmissbruk, tog över som president. 

Ekonomi

Med enorma naturresurser och en utbyggd industri har Brasilien varit en av världens starkast växande ekonomier det senaste decenniet. Tillväxten har dock tappat fart de senaste åren på grund av minskad efterfrågan och lägre priser på jordbruksprodukter, olja och mineraler. Den ekonomiska krisen har förvärrats av korruptionsaffärer där det statliga oljebolaget Petrobras spelar en nyckelroll vilket även lett till en politisk kris. 

Den fackliga situationen

Författningen medger facklig representation för alla löntagare, med undantag för militär, uniformerad polis och brandmän. Det får bara finnas en facklig organisation för varje ekonomiskt område eller yrkesgrupp. Alla anställda måste betala en särskild ”facklig skatt” som motsvarar en dagslön. Staten fördelar sedan skatteintäkterna mellan fackföreningarna i proportion till antalet anställda de representerar.

Lulas regering tog initiativ till att modernisera arbetslagstiftningen från 1940-talet med målet att anpassa den till internationell standard. Ett nationellt arbetsforum med representanter från regeringen, arbetsgivarna och facken bildades för att diskutera det ekonomiska stödet till fackföreningarna, starkare kollektiv förhandlingsrätt, en utvidgning av arbetslagstiftningen till små och medelstora företag samt ratificering av ILO:s konvention 87.

Fackliga organisationer

De största landsorganisationerna är samtliga anslutna till den Internationella fackliga samorganisationen (IFS). Central Unica de Trabalhadores (CUT), är äldst och bildades kort efter vänsterpartiet PT, i början av 1980-talet. Confederação Geral dos Trabalhadores (CGT) tillkom efter en splittring 1989. Força Sindical (FS), bildades på grund av konflikten inom CGT 1989-90 och är i dag starka inom storföretag i den privata sektorn.