Burundi

I samband med självständigheten 1962 delades den belgiska kolonin upp i två länder; Burundi och Rwanda. Under 1990-talet präglades landet av svåra motsättningar och inbördeskrig som resulterat i ca 250 000 dödsoffer och 800 000 flyktingar. Situationen för facket är mycket svår. Två fackliga centralorganisationer är anslutna till den Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Historia

Utvecklingen i Burundi är nära sammankopplad med grannlandet Rwanda. Länderna har präglats av hårda inre motsättningar som under 1990-talet slagit över i våldsamma massakrer. Motsättningarna förklaras ofta i termer av etnisk spänning mellan de två folkgrupperna hutuer och tutsier. Det är dock en förenklad bild, konflikten handlar i lika hög grad om sociala och politiska förhållanden.

1993 utbröt inbördeskrig i Burundi och sedan dess har situationen i landet varit mycket orolig. Ca 250 000 människor har dödats och 800 000 fördrivits på flykt på grund av striderna. Bara i Tanzania finns ca 260 000 flyktingar från Burundi. En fredsprocess inleddes med stöd från bl.a. Afrikanska unionen, Sydafrika och FN 2001. 

Statsskick och politik

2005 antogs en konstitution som föreskrev viss maktdelning och val kunde hållas.  

CNDD-FDD en f.d. Hutu-rebellgrupp som nu blivit politiskt parti segrade och dess ledare Pierre Nkurunziza utsågs till president. När Pierre Nkurunziza meddelade att han i strid mot författningen avsåg att kandidera i presidentvalet 2015 för en tredje mandatperiod utbröt svåra oroligheter. Trots ett enat fördömande från omvärlden och starka påtryckningar från både AU och EU och FN genomförs valen i juli 2015. Oroligheterna har fortsatt och resulterat i att många organisationer har dragit tillbaka sitt bistånd och en ny, stor ström av politiska flyktingar till främst Rwanda och Tanzania.

Ekonomi

Burundi är ett mycket tättbefolkat land – ca 10 miljoner på en yta något mindre än Dalarna. Landets ekonomi är helt beroende av jordbruket där 90 % av befolkningen får sin utkomst. Det gör också ekonomin mycket väderberoende. Enda större exportprodukten är kaffe. Burundi är ett av världens absolut fattigaste länder. Tullfriheten i den Östafrikanska ekonomiska gemenskapen gynnar landet och den ekonomiska utvecklingen var god i några år fram till den politiska krisen 2015.

Den fackliga situationen

Det förekommer förhandlingar mellan fack och statsmakterna, men den fackliga aktiviteten som var låg redan före krisen 2015 har nu nästan upphört. De flesta löntagarna finns inom den informella sektorn och saknar helt fackliga rättigheter. Bl.a. har IFS och den afrikanska journalistfederationen framfört skarp kritik mot godtyckliga arresteringar av fackliga företrädare.

Fackliga organisationer

Det finns idag två fackliga centralorganisationer som är med i IFS:
- Confédération des Syndicats du Burundi, COSYBU med 12 000 medlemmar, vars ledare och många andra fackligt aktiva nu tvingats fly till Rwanda.
- Confédération Syndicale du Burundi, CSB med 5 500 medlemmar.

Uppdaterad december 2016
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org