Centralafrikanska republiken

Centralafrikanska republiken vann sin självständighet från Frankrike 1960. Landet är potentiellt rikt, men var länge en hårdför diktatur, har präglats av  vanstyre och varit indraget i många konflikter med grannländer. Landet, befinner sig på gränsen till inbördeskrig och är nu ett av de fattigaste länderna på jorden. Två fackliga centralorganisationer finns men fackföreningsrörelsen är svag.

 

Historia

Den ökände kejsaren och envåldshärskaren Bokassa störtades 1979 men först 1992 hölls de första allmänna valen i landets historia.

2003 grep den före detta arméchefen François Bozize makten genom en militärkupp som inte mötte särskilt starkt motstånd. Afrikanska unionen erkände regimen samma år.

Kuppen stöddes förmodligen av Tchad och stora delar av oppositionen, dock inte av den fackliga centralorganisationen.

Under de senaste tio åren har landet nästan konstant levt på gränsen till inbördeskrig.

Statsskick och politik

I starkt kritiserade presidentval 2005 och 2011 segrade Bozize. Hans parti Centralafrikansk demokratisk samling, RDC fick majoritet i parlamentsvalen 2011.

Den politiska situationen i landet har präglats av interna konflikter, dominerat av två rebellgrupper; Seleka och Anti-Balaka. Läget med gränser till Tchad, Sudan, Sydsudan och Kongo som också länge präglats av inre slitningar komplicerar situationen ytterligare.

Mot slutet av 2012 hade rebellerna makten i större delen av landet och krävde presidentens avgång. I mars griper en av rebellgruperna makten, Bozize flyr till Kamerun, ledaren Michel Djotodia utser sig själv till president och upplöser parlamentet, men tvingas själv avgå i januari 2014. Banguis borgmästare Catherine Samba-Panza utses till interimspresident i avvaktan på att val kan hållas. Det kaotiska läget fortsätter dock. I april 2014 beslutar FN:s säkerhetsråd att skicka en fredsbevarande styrka på 12 000 man till CAR. Trots att våldsamheterna fortsatt hölls en folkomröstning om en ny författning i december 2015.

I november 2015 besökte påven Bangui.

Ekonomi

Den viktigaste näringen är jordbruket. Bomull och diamanter står för de största exportintäkterna. Staten subventionerar jordbruket för att utöka odlingsarealen. För närvarande används endast en liten del av den odlingsbara jorden.

Även om landets ekonomi har stabiliserats något de senaste åren är försörjningsläget även i områden där öppna konflikter prekärt.

Den fackliga situationen

Enligt konstitutionen garanteras fackliga fri- och rättigheter men förföljelserna mot fackligt aktiva har fortsatt.

Centralafrikanska republiken är tillsammans med Sierra Leone och Niger det land som har den högsta andelen barnarbetare i världen.

I mars 2015 protesterade bl.a. Internationella Journalistfederationen, IFJ och i april uttalade IFS Afrikanska regionala organisation krav på respekt för de mänskliga rättigheterna.

Fackliga organisationer

1990 kunde Confederation  Syndicale des Travailleurs Centrafricains, CSTC bildas. Organisationen består av nio medlemsförbund, varav sex organiserar anställda inom den offentliga sektorn och har 11 124 medlemmar  (2011). CSTC är anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS

Sedan 2011 finns ytterligare en centralorganisation som också är ansluten till IFS: Union Syndicale des Travailleurs de Centrafrique, USTC med 15 998 medlemmar.