Chile

Historia

Chile lever fortfarande i skuggan av militärkuppen den elfte september 1973 då den folkvalde socialisten Salvador Allende störtades. På kuppen följde 16 år av järnhård diktatur under ledning av Augosto Pinochet där tusentals människor mördades och hundratusentals tvingades fly. Efter demokratins återkomst 1989 skedde en försiktig politisk reformering. Först hösten 2004 ändrades den författning Pinochet infört 1981.

Statsskick och politik

Presidenten är både stats- och regeringschef och parlamentet består av senat och deputeradekammare. I mars 2014 tillträdde Michelle Bachelet stödd av center-vänsterkoalitionen Concertación som har egen majoritet i parlamentet. Bachelet valdes på en social reformagenda med löften om gratis högskoleutbildning, bättre sjukvård och minskade inkomstklyftor.

Ekonomi

Chile är det ekonomiskt mest framgångsrika landet i Latinamerika och har regionens högsta BNP/capita. Tillväxten är stadig, exporten och investeringarna är höga, inflationen är under kontroll och utlandsskuldens andel av statens kostnader minskar.
Efter militärdiktaturens fall har fattigdomen minskat med 50 procent men inkomstskillnaderna är fortfarande mycket stora.

Den fackliga situationen

Den nya arbetsmarknadslagstiftningen från 2001 har tagit bort de begränsningar som infördes under diktaturen. Löntagarna har rätt att bilda fackföreningar och rätt till kollektiva förhandlingar.
Kollektiva förhandlingar garanteras enbart på företagsnivå och endast ”frivilliga” förhandlingar tillåts, vilket betyder att fackliga organisationer bara kan förhandla om nationella avtal om arbetsgivaren går med på det.
Strejkrätten gäller bara för privat sektor. I cirka 30 ”samhällsviktiga” företag är konflikter föremål för obligatorisk skiljedom. Lantarbetare är förbjudna att strejka under skördetid.

Fackliga organisationer

Chiles fackföreningsrörelse drabbades hårt av Pinochets diktatur. Den stora landsorganisationen CUT (Central Unica de Trabajadores) och ytterligare sju fackliga federationer förbjöds efter kuppen.

Först 1988 återupplivades CUT och det finns i dag ett 50-tal fackförbund, men bara cirka en tiondel av den yrkesverksamma befolkningen är organiserad.

De två största centralorganisationerna Central Unica de Trabajadores (CUT) och Central Autónoma de Trabajadores (CAT) är anslutna till världsfacket IFS.