Comorerna

Den lilla ögruppen nordväst om Madagaskar är en extremt fattig och politiskt orolig islamisk republik. Trots att det enbart finns 7 000 löneanställda finns det två centralorganisationer och 14 fackförbund.

Statsskick och politik

Landet består av tre öar; Grande Comore, Anjouan och Moheli. Flera försök till militärkupp har ägt rum. Comorerna gör anspråk på den närbelägna ön Mayotte, ett krav som fått stöd av FN:s Generalförsamling. Folket på Mayotte tog dock i en folkomröstning år 2009 ställning för att bli ett ”Departement” och därmed knytas närmare till Frankrike.

Presidentmakten ska rotera mellan öarna. I uppskjutna val april 2016 segrade Azali Assoumanifrån ön Grand Comore som stod i tur att inneha presidentposten. För att upprätthålla balansen mellan de tre öarna finns ett komplicerat politiskt system med många val som tar en stor det av statskassan i anspråk.

Under senare år har många oroats för det man uppfattat som en ökad islamisering. Flera religiösa biståndsorganisationer från Iran har anklagats för shiitisk propaganda och 2016 bröts de diplomatiska förbindelserna med Iran.

Ekonomi

Comorerna är mycket fattigt och helt beroende av bistånd från den forna kolonialmakten Frankrike. Jordbruket är den enda näring som ger inkomster till landet, men produktionen av jordbruksvaror räcker i dag inte ens till den egna befolkningen och landet har under senare år tvingats importera livsmedel. Bristen på elektricitet och dålig infrastruktur är stora hinder för utveckling.

Den fackliga situationen

Landets konstitution inkluderar inte rätten till facklig anslutning och inte heller strejkrätten men dessa rättigheter tillämpas fritt ändå.  

2004 ratificerade Comorerna ILO:s konventioner mot diskriminering i arbetslivet och barnarbete och i december 2012 också förbudet mot att rekrytera barnsoldater.

Fackliga organisationer

Under kolonialtiden förhindrades uppkomsten av fackliga organisationer effektivt. I slutet av 60-talet började bank- och tulltjänstemän att organisera sig, men först i samband med självständigheten 1975 bildades formellt de fackliga organisationerna. 1990 fanns ett 15-tal förbund.

På Comorerna finns två fackliga centralorganisationer; Confederation des Travailleuses et Travailleurs des Comores (CTC) som har 5000 medlemmar är anslutet till både Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och Organization of African Trade Union Unity, OATTU och Union Syndicale (US), som bildades som ett samverkansorgan 1992 efter omfattande diskussioner.

Tyngdpunkten i det fackliga arbetet ligger på de enskilda förbunden. Antalet lönearbetare är litet och uppgår till mindre än 7 000, varav 5 000 är regeringsanställda. Bland de största och mest drivande förbunden är två lärarförbund. Även övriga statsanställda och hamnarbetare är fackligt anslutna. Förbunden är politiskt oberoende. Lärare och sjukhuspersonal strejkar ofta, mestadels på grund av att man inte fått någon lön på flera månader.  

2016 nekade Frankrikes ambassad på Comorerna CTCs representanter visum till den årliga ILO-konferensen i Genève.