Costa Rica

Historia

Efter ett kort inbördeskrig 1948 upplöstes armén och Partiet för Nationell Befrielse (PLN) dominerade politiken baserat på ett socialdemokratiskt inspirerat program. Medan övriga länder i regionen slets sönder av inbördeskrig byggde Costa Rica en välfärdsstat med sociala reformer och satsningar på utbildning.

Statsskick och politik

Costa Rica är en republik styrd en president som väljs för fyra år och som utser regeringen. Den lagstiftande församlingen består av 57 ledamöter som också väljs för en fyra-årsperiod. PLN:s dominans av politiken bröts 2014 då Guillermo Solís, kandidat för koalitionen Medborgaraktionen (Partido Acción Ciudadana, PAC), vann presidentvalet.

Ekonomi

Costa Rica har förändrats från en traditionell jordbruksekonomi med export av bananer och kaffe till en modern ekonomi dominerad av industriproduktion och tjänster. Industrisektorn står idag för en femtedel av BNP medan tjänstesektorn står för drygt 58 procent.

Efter en svår ekonomisk kris genomfördes ett strukturanpassningsprogram under 1980-talet. Programmet gav resultat i form av ökad tillväxt, sjunkande inflation och utlandsskuld men på bekostnad av sociala satsningar.

Den fackliga situationen

För att bilda en fackförening krävs minst 12 personer vilket omöjliggör fackligt arbete på många småföretag. Strejker är tillåtna i den privata sektorn när minst 60 procent av de anställda på företaget stödjer strejken. Strejker är dock förbjudna inom järnvägen, sjöfarten och flyget, inom lastning/lossning i hamnar samt på varv.

Arbetsgivare är skyldiga att förhandla om kollektivavtal med en facklig organisation som kräver det om den företräder mer än en tredjedel av arbetskraften. Men i den privata sektorn ersätts ofta förhandlingarna av ”direkta överenskommelser” med oorganiserade arbetare som samlas i ”permanenta löntagarkommittéer”. Enligt lag kan sådana kommittéer bildas om det finns minst tre anställda, medan en fackförening måste ha minst tolv medlemmar som utgör en tredjedel av de anställda för att bli erkänd som förhandlingspart.

Fackliga organisationer

Solidarista-organisationer är vanligt förekommande i Costa Rica. De skapades ursprungligen på 1940-talet för att motverka de framgångar som facken då hade. De är ett slags spar- och kreditkassor till vilka både arbetsgivare och anställda bidrar. 1993 förbjöds solidarista-organisationerna att motarbeta fackföreningarna och att underteckna kollektivavtal.

Den fackliga sidan har blivit enhetligare på nationell nivå sedan ett flertal landsorganisationer i början av 1990-talet gick samman och bildade Confederación de Trabajadores Rerum Novarum (CTRN) som är ansluten till världsfacket ITUC. Även den andra centralorganisationen Central del Movimiento de Trabajadores Costarricenses (CMTC) är med i ITUC.