Djibouti

Det lilla landet vid Röda havet har en auktoritär regim men är formellt en demokrati. Det strategiska läget vid Röda havets kust utgör landets största inkomstkälla. Den största fackliga centralorganisationen Union Djiboutienne du Travail (UDF) är anslutet till Världsfacket, ITUC.

Historia

De två tidigare franska Afar- och Issaterritorierna bildade den självständiga staten Djibouti 1977. Issa som utgör en majoritet och dominerar politiken är ett nordsomaliskt folk medan Afarerna är besläktade med befolkningen i östra Etiopien.

Motsättningarna mellan folkgrupperna har präglat landets historia. I början av 90-talet utvecklades ett uppror bland afarerna till inbördeskrig. Inte förrän år 2000 kunde ett heltäckande fredsavtal undertecknas.

Statsskick och politik

2003 hölls för första gången val utan begränsningar. Det regerande partiet RPP fick då över hälften av rösterna och har behållit makten sedan dess. Det största oppositionspartiet bojkottade presidentvalen 2016 som återigen vanns av den sittande president Ismail Omar Guelleh.

Till parlamentsvalen februari 2013 hade tre oppositionspartier gått samman för att kunna utmana regeringspartiet. Oppositionen stärkte sin position men lyckades inte vinna valet.

Flera gränstvister och skärmytslingar under årens lopp har skett mellan Eritrea och Djibouti. 2017 begärde landet hjälp från AU att lösa gränskonflikten.

Ekonomi

Det lilla ökenlandet (något större än Värmland) saknar naturtillgångar och landet är starkt beroende av bistånd. Arbetslösheten är mellan 40 och 50 procent. Medelinkomsten har sjunkit drastiskt de senaste åren. Ekonomin baserar sig på landets strategiska läge och dess status som en frihandelszon i nordöstra Afrika.

Det oroliga läget inklämt mellan Somalia, Etiopen och Eritrea stör de naturliga handelskontakterna med omvärlden. Frankrike har fortfarande ett starkt inflytande och har omkring 5 000 soldater i landet. Djibouti har också varit ett centrum för flera av FN:s operationer i Somalia och Etiopien. Många gästarbetare finns i landet, ofta som hemhjälp eller vakt år välsituerade. 2017 beslöt regeringen att många av dem skulle utvisas, vilket ledde till protester.

Kina har en 75 mil lång modern järnväg till Addis Abeba som underlättar handeln mellan de båda länderna, samt en ny hamn som anses vara en av världens modernaste. I augusti 2017 invigdes Kinas första militärbas utomlands – belägen nära den amerikanska basen i landet.

Den fackliga situationen

Fackföreningsmedlemmar utsätts regelmässigt för kränkningar och trakasserier av den djiboutiska statsapparaten. Trots att ILO-konventionerna om diskriminering i arbetslivet och mot barnarbete har godkänts är Djibouti en av de mest repressiva regimerna i Afrika. Världsfacket, ITUChar vid flera tillfällen protesterat mot förföljelserna av fackligt aktiva. Massarresteringar av strejkande järnvägsarbetare och hamnarbetare har förekommit. 

Fackliga organisationer

Det finns två fackliga centralorganisationer: Union Djiboutienne du Travail (UDT) som är ansluten till ITUC och har 13 000 medlemmar och Union Générale des Travailles Djiboutiens, UGT. Ungefär en femtedel av arbetskraften är fackligt organiserad.

Uppdaterad december 2017

Kjell Kampe

För mer information, kontakta

Union to Union