Djibouti

Det lilla landet vid Röda havet har en auktoritär regim men är formellt en demokrati. Det strategiska läget vid Röda havets kust utgör landets största inkomstkälla. Den största fackliga centralorganisationen Union Djiboutienne du Travail (UDF) tillhör Internationella fackliga samorganisationen, IFS.

Historia

De två tidigare franska Afar- och Issaterritorierna bildade den självständiga staten Djibouti 1977. Issa som utgör en majoritet och dominerar politiken är ett nordsomaliskt folk medan Afarerna är besläktade med befolkningen i östra Etiopien.

Motsättningarna mellan folkgrupperna har präglat landets historia. I början av 90-talet utvecklades ett uppror bland afarerna till inbördeskrig. Inte förrän år 2000 kunde ett heltäckande fredsavtal undertecknas.

Statsskick och politik

2003 hölls för första gången val utan begränsningar av hur många partier som fick delta. Det regerande partiet RPP fick då över hälften av rösterna. Det största oppositionspartiet bojkottade presidentvalen 2011 som återigen vanns av den sittande president Ismail Omar Guelleh.

Till parlamentsvalen februari 2013 hade tre oppositionspartier gått samman för att kunna utmana regeringspartiet. Opositionen stärkte sin position men lyckades inte vinna valet.

Ekonomi

Det lilla ökenlandet (något större än Värmland) saknar naturtillgångar och landet är starkt beroende av bistånd. Arbetslösheten är mellan 40 och 50 procent. Medelinkomsten har sjunkit drastiskt de senaste åren. Ekonomin baserar sig på landets strategiska läge och dess status som en frihandelszon i nordöstra Afrika. 2014 drabbades landet av hungersnöd efter flera år med dåliga skördar p.g.a. uteblivna regn.

Det oroliga läget inklämt mellan Somalia, Etiopen och Eritrea stör de naturliga handelskontakterna med omvärlden. Frankrike har fortfarande ett starkt inflytande och har omkring 5 000 soldater i landet. Djibouti har också varit ett centrum för flera av FN:s operationer i Somalia och Etiopien. 2012 beslöt Djibouti att bidra med 100 man till Afrikanska Unionens styrka i Somalia. I november 2015 skrevs ett avtal med Kina om att bygga en flottbas i landet, den första utanför Kina. Kina har också byggt en 75 mil lång modern järnväg till Addis Abeba som underlättar handeln mellan de båda länderna och som tas i bruk i början av år 2016.

Den fackliga situationen

Fackföreningsmedlemmar utsätts regelmässigt för kränkningar och trakasserier av den djiboutiska statsapparaten. Trots att ILO-konventionerna om diskriminering i arbetslivet och mot barnarbete har godkänts är Djibouti en av de mest repressiva regimerna i Afrika. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS har vid flera tillfällen protesterat mot förföljelserna av fackliga aktiva. Massarresteringar av strejkande järnvägsarbetare och hamnarbetare har förekommit.

Fackliga organisationer

Det finns två fackliga centralorganisationer: Union Djiboutienne du Travail (UDT) som är ansluten till IFS och har 13 000 medlemmar och Union Générale des Travailles Djiboutiens, UGT. 2013 har man påbörjat en diskussion om att gå samman. Ungefär en femtedel av arbetskraften är fackligt organiserad.