Ekvatorialguinea

Ekvatorialguinea är det enda spanskspråkiga landet i Afrika. Landet har lidit under hårt förtryck sedan självständigheten från Spanien 1968. Oljefyndigheter har gjort att landets BNP ökat kraftigt. Grundläggande fackliga rättigheter saknas. Barnarbete är vanligt och slavarbete förekommer.

Historia

Trots att landet från början är en spansk koloni har samarbetet med Frankrike utvecklats alltmer. 1985 anslöt sig Ekvatorialguinea till CFA-valutan som är knuten till Euron. Frankrike är i dag det största givarlandet. Liksom i andra afrikanska länder ställer nu givarorganisationer krav på att demokrati skall införas. Flera hjälpprogram har avbrutits på grund av korruption inom regeringen och administrationen.

Statsskick och politik

I presidentvalet i november 2009 som bojkottades av samtliga fem oppositionspartier fick Obiang Nguema, som innehaft presidentposten sedan 1979 i stort sett samtliga röster. I parlamentsval som föregåtts av arresteringar av oppositionspolitiker i maj 2013 fick oppositionen en plats. Flera viktiga ministerposter innehas av söner och släktingar till presidenten. Den son som är vicepresident är efterlyst i USA och Europa för ekonomisk brottslighet. Tre oppositionspartier bildade 2015 Demokratiska oppositionsfronten, FOD. Man hoppas kunna påverka den internationella opinionen och göra det möjligt att delta i presidentvalet 2016. Frontenutsattes dock genast för trakasserier från regimen och  oppositionsledaren Guillermo Nguema Ela arresterades.

Ekonomi

De senaste åren har oljefyndigheter börjat exploateras och lett till en snabb ökning av landets BNP. Landets basnäring är jordbruket. Kakao stod tidigare för landets exportinkomster, men den brutala regimens misshushållning med jordbruket har minskat möjligheten att få till stånd en tillväxt inom jordbrukssektorn.

Regimen har lagt ner mycket arbete och pengar på lobbyarbete vilket gett en del resultat; bl.a. lyckades man bli arrangör för Afrikanska mästerskapen i fotboll och en ansedd amerikansk organisation förlade en konferens om mänskliga rättigheter till landet. 

Den fackliga situationen

Rätten att organisera sig fackligt fungerar inte i praktiken. Landet har inte sänt någon delegation till ILOs årliga konferens och inte heller någon rapport. ILO har uppmanat regeringen att se till att lagstiftningen moderniseras för att stämma överens med ILOs 'core conventions'. 

Människorättsorganisationer har kunnat konstatera att tvångsarbete och slaveri förekommer i gruvor och på kakaoplantager.

Drygt 20 000 flyktingar från Ekvatorialguinea lever i Gabon. Av dessa finns många som är fackligt aktiva där. Denna grupp kan vara ett embryo till en facklig organisation i Ekvatorialguinea den dag detta blir möjligt. Den politiska opposition som nu är tillåten i landet, efter påtryckningar utifrån, har också ett program för facklig aktivitet.

Fackliga organisationer

En facklig organisation styrd av Arbetsmarknadsdepartementet har rapporterats men någon facklig verksamhet har aldrig noterats i landet. Två förbund, Union Sindical de Trabajadores de Guinea Ecuatorial (UST) och Sindicato Independiente de Servicios (SIS), har båda nekats registrering. 

Uppdaterad mars 2016:
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@uniontounion.org