Etiopien

Etiopien har aldrig varit koloniserat. När det 700-åriga kejsardömet avskaffades 1974 följde en marxistisk diktatur till 1991. Demokratiseringssträvandena därefter har inte lyckats. Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Fackliga rättigheter existerar inte.

Historia

Etiopien är det enda land i Afrika som aldrig varit regelrätt koloniserat. Kejsardömet avskaffades 1974 då kejsare Haile Selassie störtades och Etiopien blev republik under en prosovjetisk militärdiktator, Mengisto Haile Mariam. Landet var då redan indraget i gerillakrig med Eritrea som annekterats av Etiopien 1962. Även i andra provinser var läget kaotiskt. 1991 störtades Mengisto och guerillaledaren Meles Zenawi blev premiärminister. Samma år blev Eritrea i praktiken fritt. Efter några år med demokratisk utveckling blev regimen alltmer auktoritär.

Statsskick och politik

2009 antogs en lag som syftar till att kontrollera frivilligorganisationer och som försvårar för människorättsorganisationer att arbeta i landet. Den etiopiska regimen anses av internationella människorättsorganisationer vara en av de värsta i Afrika. När Zenawi avled i augusti 2012 utsågs hans ställföreträdare Hailemariam Desalegn. Det har inte inneburit några lättnader i förtrycket. 2013 har dock protester mot regimen åter förekommit. 

Inför valen i maj 2015 trakasserades oppositionen systematiskt och regimen har kritiserats hårt av Amnesty, Human Rights Watch m.fl. I valet fick regeringspartiet Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF) samtliga mandat i parlamentet.  

Inför Obamas besök i juli 2015 frigavs ett antal fängslade journalister. 

Förhållandet till grannländerna är spänt; gränstvister med Eritrea har lett till nya krig vid två tillfällen, gränstvister förekommer med Sudan och konflikt pågår om Blå Nilens vatten med Egypten som protesterat mot ett jättelikt dammbygge, i sydöst eftersträvar den somaliska befolkningen i Ogadenprovinsen självständighet. Oroligheterna har medfört att undantagstillstånd infördes i oktober 2016.

Ekonomi

Ekonomin baseras på jordbruket som står för 90% av exporten, varav kaffe utgör 60%. Etiopien har haft en stark ekonomisk tillväxt i ett decennium och har den jämnaste inkomstfördelningen bland de afrikanska länderna, men är ändå ett av de fattigaste länderna i världen. 2015-16 drabbades landet av extrem torka som ledde till brist på mat. Landet är starkt beroende av bistånd.  2009 ökade flyktingströmmen till Yemen med 55% till över 40 000 p.g.a. de svåra levnadsförhållandena i landet. 

Trots planer på privatisering och liberalisering av ekonomin är fortfarande 90% av industrin statligt ägd. Det statliga flygbolaget Ethiopian Air är Afrikas största . I oktober 2016 invigdes en järnvägslinje mellan Addis Abeba och Djibouti finansierad av Kina.

Den fackliga situationen

En mycket liten del av Etiopiens anställda är fackligt aktiva. Fackföreningsrörelsen är koncentrerad till industriarbetare i huvudstaden Addis Abeba.
Regimen är en av de mest antifackliga i Afrika. Särskilt medlemmar i Lärarnas, Bank- och försäkringstjänstemännens, samt förbundet för anställda inom handel, teknik och grafisk industri har trakasserats, misshandlats och fängslats av myndigheterna. IFJ har vid flera tillfällen protesterat mot att journalister fängslas och ofta anklagas för terrorism eller uppvigling när något regimkritiskt publiceras. 

2012 klassade ILO Etiopien som ett av de länder där föreningsrätten kränks mest.  Regelrätta fackliga förhandlingar förekommer trots allt, liksom också strejker.  

Fackliga organisationer

Den stora fackliga centralorganisationen i landet, CETU, Confederation of Ethiopian Trade Unions, bildades 1993 av representanter för 500 lokala fackföreningar och nio industriförbund. CETU upplöstes av myndigheterna 1994 men tilläts åter 1997. CETU är med i Internationella Fackliga Samorganisationen, IFSoch hade 204 000 medlemmar 2014. CETU anklagade 2015 internationella firmor för att inte tillåta de anställda att organisera sig och krävde att regeringen skulle agera. 2016 påbörjades dels en kampanj för att få fler att ansluta sig till facket och att börja driva arbetsmiljöfrågor.   

Uppdaterad december 2016
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
Union to Union