Förenade Arabemiraten

Förenade arabemiraten hör till världens rikaste länder. Rikedomen har uppstått genom exporten av olja. Demokratin är frånvarande och den stora mängden migrantarbetare som arbetar i landet blir systematiskt exploaterad. I internationella sammanhang kallas landet för UEA (United Arab Emirates).

Historia

Förenade Arabemiraten bildades 1971 och består av sju emirat, i praktiken absoluta monarkier. De sju emiraten är Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Fujairah, Ras al-Khaimah, Sharjah och Umm al-Qaywayn. På 1950-talet var dessa emirater fattiga kungadömen som levde på fiske och smuggling. Genom exporten av oljan kom de ekonomiska förhållandena att ändras i grunden. I dag planerar landet för en framtid där oljan kommer att få mindre betydelse. Emiratet Dubai har satsat stort på att bli en ledande plats för handel, konsumtion och internationella konferenser. Både Dubai och Abu Dhabi har satsat stort på att locka till sig utländska turister.

Statsskick och politik

Varje emirat som ingår i Förenade Arabemiraten styrs av en shejk. Makten går arv. De sju härskarna bildar tillsammans landets gemensamma federala högsta råd, det vill säga den gemensamma lagstiftande och verkställande organet. En av härskarna utses till president för Förenade Arabemiraten. 

Ekonomi

Sedan början av 1970-talet har oljeindustrin utvecklats snabbt och bidragit till landets snabba ekonomiska utveckling. Oljeindistrin har sitt centrum i Dubai och Abu Dhabi. Andra viktiga inkomstkällor är turism och de inhemska flygbolagen. I landet finns också några av världens mest spektakulära fastigheter, som Burj Khalifa, världens högsta byggnad (med en höjd på 828 meter). 

Den fackliga situationen

Fackliga rättigheterna är kraftigt inskränkta, men bland annat lärare, jurister, byggnadsarbetare och hushållsanställda har försökt att bilda fackföreningar. I samtliga fall har fackföreningarna blivit förbjudna av regimen. Det är vidare förbjudet att strejka. Anställda som har deltagit i strejker har blivit avskedade.

Omkring 90 procent av arbetskraften i landet består av migrantarbetare från framför allt Indien, Bangladesh, Pakistan, Nepal och Filippinerna. Redan i början av 1970-talet införde Förenade Arabemiraten det så kallade Kafala-systemet. Det innebär att migrantarbetarnas tillstånd att stanna i landet är kopplat till den arbetsgivare som de arbetar för. Om migrantarbetarna säger upp sig från arbetet blir han eller hon tvungen att flytta tillbaka till urspungslandet. Systemet skapar en extrem press på migrantarbetarna. Även om villkoren är miserabla känner sig många migrantarbetare tvingade att fortsätta arbeta. Migrantarbetarna känner också ofta ett tryck från släktingar i ursprungslandet. Ofta är släktingarna beroende av de pengar som migrantarbetarna skickar hem. Om migrantarbetare förlorar sitt jobb blir hela släkten lidande. I den internationella debatten har Kafala-systemet liknats vid en form av slaveri.

Fackliga organisationer

Försök att bilda fackföreningar har slagits ner av regimen. Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) har vid flera tillfällen protesterat mot inskränkningarna i de fackliga rättigheterna.

Mats Wingborg, uppdaterat 2016