Gabon

Den olje- och järnmalmsrika före detta franska kolonin skulle kunna ge landets dryga miljon invånare en hög levnadsstandard. Enpartiväldet har under 90-talet ersatts av ett flerpartisystem. En ny facklig centralorganisation har konkurrerat ut den regeringstrogna.

Historia

Gabon har sedan självständigheten 1960 haft nära förbindelser med Frankrike. Fram till början av 1990-talet fanns endast ett parti i landet. Flera försök till militärkupper har gjorts genom åren men med Frankrikes hjälp har de alltid kunnat slås ned. Landet har 1,6 miljoner invånare uppdelade på ett 40-tal etniska grupper.

Statsskick och politik

Från 1990 tillåts flera partier men oppositionen kan inte verka fritt. 1993 genomfördes det första allmänna presidentvalet sedan 1960. Omar Bongo, president sedan 1967, segrade. Han återvaldes 1998 och 2005 för ytterligare en sjuårsperiod. När han avled i juni 2009 efter 42 år som president efterträddes han av sin son Ali Ben Bongo som också vann presidentvalet i augusti samma år och även med mycket knapp marginal i starkt kritiserad val augusti 2016. I parlamentsvalen 2012 vann presidentens parti Parti Démocratique Gabonais (PDG) 114 av totalt 120 platser. Valen som bojkottades av de viktigaste oppositionspartierna hade mycket lågt valdeltagande och har kritiserats starkt.

Ekonomi

BNP i Gabon ligger fyra gånger över genomsnittet för Afrika söder om Sahara. Anledningen är de stora oljefyndigheter i havet. I nordöstra delen av landet finns järnfyndigheter som betecknas som världens största. Med 22 miljoner hektar regnskog är Gabon en stor exportör av ädelträ. 2010 förbjöds export av ädelträ som inte förädlats i landet vilket medförde arbetslöshet bland skogsarbetare. Med rika tillgångar på magnesium, uran och fosfater är Gabon ett eldorado för gruvnäringen. Den ekonomiska politiken gör dock att de fattiga inte märker mycket av landets rikedom och det låga oljepriset 2015-2016 har medfört stagnation i ekonomin och oroligheter.

Den fackliga situationen

Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanligt förekommande; immigranter saknar rättigheter och stor uppmärksamhet har riktats mot det omfattande barnarbete och handel med barn som förekommer, trots att Gabon har ratificerat ILOs konvention mot barnarbete.

Det finns inte något lagligt skydd för anställda och strejkrätten är kraftigt inskränkt. I den nya arbetsmarknadslagen finns dock regler som öppnar för möjligheten att bedriva kollektiva förhandlingar. Strejker förekommer:  I början av år 2015 strejkade bl.a. lärare och sjuksköterskor i över två månader för att få upp sina löner och 2016 genomförde bl.a. oljearbetare och telearbetare strejkaktioner.

Fackliga organisationer

Det finns idag tre fackliga centralorganisationer i Gabon; det regeringstrogna, Confédération Syndicale Gabonaise (COSYGA) med 22 800 medlemmar och Confédération Gabonaise des Syndicats Libres (CGSL) med 19 000 medlemmar. Båda är anslutna till IFS.  

2009 bildades en tredje fristående centralorganisation för offentliganställda Syndicats de l'Administration publique (COSYNAP) till vilken bl.a. en av de två lärarorganisationerna och hälsoarbetarna anslöt sig. 

Fram till 1980 var COSYGA den enda tillåtna fackliga organisationen i landet. CGSL har utvecklats snabbt och är i dag den fackföreningsrörelse som bäst representerar de anställda i Gabon. CGSL har flitigt använt strejkvapnet och ofta utmanat regeringen. 

Uppdaterad december 2016

Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
Union to Union