Gambia

Gambia består av en smal kustremsa längs Gamibafloden omgivet av Senegal. Landet blev brittisk koloni 1888. Självständighet uppnåddes 1965. Efter en militär­kupp 1994 har turismen - landets främsta inkomstkälla - minskat. Det finns en lång facklig tradition i Gambia, men fackliga rättigheter kränks ständigt. Det finns tre fackliga centralorganisationer, men ingen är ansluten till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Historia

Efter självständigheten infördes ett demokratiskt styrelseskick och fria val hölls som vanns av People's Progressive Party (PPP), under ledning av Dawda Jawara. 1992 omvaldes Jawara för sjätte gången med nästan 60 procent av rösterna. I juli 1994 genomfördes en militärkupp och makten togs över av löjtnant Yahya Jammeh.

Statsskick och politik

Yahya Jammeh vann sedan ett kritiserat presidentval 1996 och har omvalts 2001, 2006 och 2011. I det senaste valet i fick han 72 % av rösterna. Parlamentsvalen i mars 2012 och lokalvalen i april 2013 bojkottades av flera oppositionspartier. Presidentens parti Alliance for Patriotic Reorientation and Construction fick 53 % av rösterna i parlamentsvalet, men 43 av 48 platser i parlamentet p.g.a. valsystemets utformning. Förtrycket har hårdnat och lett till skarpa motsättningar mellan presidenten och oppositionen. 2011 genomfördes flera avrättningar för första gången på 30 år. Efter internationella påtryckningar uppsköts ett 40-tal planerade avrättningar på obestämd tid. Homosexualitet är föbjudet i lag, en lag som skärptes 2014 och medförde internationella protester och indraget bistånd. Inför presidentval som ska äga rum 2016 har sex oppositionspartier meddelat att de tänker bojkotta valen eftersom de inte kan genomföras under rättvisa former.

Ekonomi

Gambia är extremt beroende av jordnötsproduktionen, som svarar för 90 procent av exportinkomsterna. Mindre viktiga exportvaror är bomull, ris och fiske. En annan viktig inkomstkälla är turismen. Turismen har dock kraftigt minskat efter militärkuppen 1994. Sedan mitten av 1980-talet har ekonomin liberaliserats och avreglerats. Biståndsberoendet är emellertid fortfarande stort. Över hälften av Gambias arbetande befolkning finns inom den informella ekonomin.

Den fackliga situationen

Fackföreningsrörelsen i Gambia har en lång tradition, men är också starkt splittrad. IFS har kritiserat Gambia för att kränka de fackliga rättigheterna och omfattande förekomst av barnarbete; rätten att organisera sig fackligt nekas många grupper, bl.a. statsanställda. Internationella Journalistfederationen, IFJ, har också vid flera tillfällen framfört klagomål mot den gambiska statens och polisens trakasserier. Tack vare internationellt stöd har man lyckats få regeringsfientliga journalister frigivna. Med stöd Education Internatipnal, EI startade lärarfacket 2015 ett projekt för att höja medvetenheten om Ebola.

Fackliga organisationer

Det finns i dag tre dominerande centralorganisationer och ett stort antal autonoma förbund. De två största centralorganisationerna är Gambia Workers Confederation (GWC) som har 52 000 medlemmar Gambia Workers Union (GWU) med ca 8 000 medlemmar. De två centralorganisationerna har en gemensam utbildningskommitté. Dessutom finns Gambia Labour Congress som är anslutet till den kommunistiska fackliga internationalen World Federation of Trade Unions, WFTU.