Guinea

Med mer än hälften av världens bauxit och med bördiga jordar har Guinea potential att bli ett välmående land. Idag är det dock ett av jordens fattigaste. Landet drabbades hårt av Ebolaepidemin 2014-15. Grundläggande fackliga fri- och rättigheter garanteras i lag men efterlevs dåligt.

Historia

1958 lät Frankrike sina afrikanska kolonier välja att omedelbart klara sig på egen hand eller ingå en union med Frankrike. Endast Guinea valde omedelbar frihet, ett val som stod Guinea dyrt. 1 oktober 1958 blev Guinea självständigt och Sékou Touré, en av förgrundsgestalterna i det panafrikanska arbetet, blev landets förste president. Guinea var länge isolerat, bortsett från kontakterna med Sovjetunionen. Under 1970-talet inleddes en liberalisering och Guinea började föra en mer aktiv utrikespolitik.

När Séko Touré avled 1984 grep en grupp arméofficerare makten och överste Lansana Conté blev ny president.

Statsskick och politik

Landet har varit politiskt oroligt hela 2000-talet. Krigen i Liberia och Sierra Leone medförde en enorm flyktingvåg och som mest var ca 10 procent (ca 850 000) av invånarna i landet flyktingar från grannländerna. När presidenten avled 2008 utbröt en maktkamp som slutade med att militären segrade och upplöste författningen. Kuppen fördömdes av Afrikanska unionen, EU och USA. I januari 2010 kunde enighet nås och en övergångsregering med politiker, fackföreningsrepresentanter och medlemmar ur den avgående militärjuntan kunde bildas. I de val som hölls i slutet av året vann Alpha Condé, och i parlamentsvalet 2011 blev presidentens parti Guineanska folkets samlingsparti (RPG) störst men fick inte egen majoritet. Condé omvaldes i oktober 2015 i val som föregåtts av våldsamma orligheter.

Ekonomi

Guinea är rikt på bördig mark och mineraler, främst bauxit. Trots detta är landet extremt fattigt. 2012 beviljade Världsbanken och IMF Guinea avskrivning av landets skulder med ca 2 miljarder dollar. 

Ebolaepidemin drabbade landet hårt och mer än 2 500 människor avled. Det medförde också att en lovande ekonomisk utveckling fick ett starkt avbräck. I december 2015 förklarades Guinea fritt från Ebola.

Den fackliga situationen

Efter självständigheten kom fackföreningsrörelsen att knytas till regeringen.  Facket har traditionellt haft en mycket stark ställning i landet.  Arbetsmarknadslagen garanterar också rätten att strejka, dock inte inom alla områden. En stor svårighet i förhandlingsarbetet är bristen på fungerande arbetsgivarorganisationer inom den privata sektorn. I februari 2016 stoppades en generalstrejk i sista stund sedan regeringen gått med på de flesta av fackens krav.

Fackliga organisationer

I början av 1990-talet växte den interna kritiken mot ledarskiktet inom den enda tillåtna centralorganisationen CNTG som anklagades för korruption. En rad nya fackföreningar bildades och fackföreningsrörelsen är nu starkt splittrad. Tre centralorganisationer är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS;
- Confédération Nationale des Travailleurs de Guinée, CNTG (Facebook franska) med 100 500 medlemmar
- Union Syndicale des Travailleurs de Guinée, USTG med 41 000 medlemmar
- Organisation Nationale des Syndicats Libres de Guinée, ONSLG med 43 000 medlemmar.

Uppdaterad mars 2016: Kjell Kampe

För mer information, kontakta: Union to Union