Guinea-Bissau

Guinea-Bissau uppnådde sin självständighet 1974 efter ett långt befrielsekrig mot Portugal. Under 90-talet har ett fungerande flerpartisystem införts. Landet är ett av världens 20 fattigaste. Det finns en facklig centralorganisation i landet UNTGB. Organisationen är ansluten till Internationella fackliga samorganisationen, IFS.

Historia

Den tidigare portugisiska kolonin förklarade sig ensidigt självständig 1974. Därefter följde 17 år av enpartistyre under ledning av PAIGC (Partido Africano da Independência da Guiné e Cabo Verde). President blev den tidigare befrielseledaren Luis de Almeida Cabral. 1980 genomfördes en kupp ledd av premiärminister Vieira som valdes till president 1984 och återvaldes 1989 och 1994.

Statsskick och politik

Det politiska läget har varit mycket instabilt hela 2000-talet. I april 2012 genomfördes åter en militärkupp. Guinea Bissau stängdes av från ’Afrikanska unionen, AU och EU frös sitt bistånd. 2014 kunde förhållandena normaliseras och president- och parlamentsval genomföras. PAIGCs kandidat José Mário Vaz segrade men den politiska oron har fortsatt med konflikter inom PAIGC som lett till regeringskriser vid flera tillfällen. 

Ekonomi

Guinea-Bissau är ett av världens 20 fattigaste länder. Ekonomin bygger främst på jordbruk och över 80 procent av befolkningen är bönder. Jordbruket är starkt koncentrerat till några få grödor, framför allt ris, jord och cashewnötter. Ekonomin har succesivt öppnats upp för privata initiativ och utländska investeringar. Kina och Angola har till stor del ersatt EU som finansiärer.

Guinea Bissaus stora roll i narkotikahandeln mellan Sydamerika och Europa vilket är en källa till konflikter både inom landet och internationellt.

Den fackliga situationen

Fackets situation är svår och fackliga rättigheter kränks ofta. 2014, 2015 och 2016 har flera stora strejker genomförts av bl.a. bland lärare, sjukvårdspersonal och statstjänstemän. Strejkerna har delvis politiskt grundade.

Trots att landet ratificerat ILOs konventioner mot barnarbete är det mycket omfattande.   

Fackliga organisationer

Före självständigheten verkade den fackliga organisationen União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGB, från exilen i Senegal och samverkade med en befrielserörelse i opposition till den som slutligen fick makten. UNTGB hamnade i en politiskt utsatt position. Några av de fackliga ledare som återvände till landet försvann under ouppklarade omständigheter. Andra blev avsatta efter politiska påtryckningar från den nya regeringen.

Steg för steg ändrade dock UNTGB sin politiska framtoning och relationen till regeringen blev successivt bättre. Under senare år har dock det fackliga ledarskiktet betonat sin självständighet. Fortfarande är UNTGB med 50 000 medlemmar landets enda fackliga centralorganisation. 15 av total 21 förbund är anslutna. UNTGB är anslutet till IFS. I Portugal finns även en facklig exilorganisation som vill ha stöd för att återvända hem till Guinea-Bissau.

Uppdaterad december 2016                                                                         Kjell Kampe

För mer information, kontakta:                                                          info@uniontounion.org