Hong Kong

Den 1 juli 1997 blev Hongkong åter en del av Kina, efter att tidigare varit den sista brittiska kolonin i regionen. De kinesiska ledarna deklarerade långt före övertagandet att det kapitalistiska systemet skulle fortsätta i Hongkong.

Historia

Redan på 1960-talet genomgick Hongkong en snabb industrialisering och blev världsledande i tillverkning av elektronik, leksaker, kläder med mera. Sedan början av 1980-talet har den mesta av produktionen flyttat till de ekonomiska frizonerna i den kringliggande kinesiska provinsen Guangdong. Hongkong har istället förvandlats till ett av Asiens viktigaste centrum för företagsledningar, banker och transporter. I Hongkong finns världens största hamn räknat i antalet ton varor som hanteras.

Statsskick och politik

En slogan för regeringen i Beijing är att Kina ska vara ”ett land, med två system”. De två systemen består av Hongkong och resten av Kina. Styret för Hongkong utses visserligen av regeringen i Peking, men i Hongkong tillåts en större frihet för media och oberoende organisationer än i övriga Kina. Det är emellertid vanligt att kritiska opinionsbildare i Hongkong blir utsatta för påtryckningar. Yttrandefriheten är konstant hotad. 

Medan den ekonomiska friheten för kapitalister är orubbad i Hongkong befinner sig den fria fackföreningsrörelsen och massmedia i ett mer trängt läge. Oron är stor att myndigheterna ska slå till mot aktivister och journalister som kritiserar den kinesiska politiken. Men fortfarande kan fackföreningsrörelsen och den oberoende pressen agera självständigt, även om en viss självcensur kan förekomma i rädsla för repressalier.

Under 2014 explodrade den så kallade paraplyrevolutionen i Hongkong. Demonstranter intog fler gator kring regeringsbyggnaden i protest mot den Nationella folkkongressens beslut om ny valordning inför valet 2017. Enligt beslutet ska en central valberedning godkänna en del av kandidaterna innan de blir ett allmänt val där medborgarna får rösta. Den underliggande motsättningen handlar om att regeringen i Peking vill behålla makten över Hongkong och därför endast vill tillåta en inskränkt demokrati, medan många medborgare vill att Hongkons ska demokratiseras. Notabelt är dock att inte heller Storbritannien tillätt att Hongkong demokratiserades så länge området var en brittisk koloni. Namnet paraplyrevolutionen uppstod på grund av att många av demonstranterna använde sig av paraplyer för att skydda sig mot polisens pepparsprej och tårgas.

Ekonomi

Hongkongs BNP är högre än Storbritanniens och bland de högsta i Asien. I Hongkong finns ovanligt många miljonärer och miljardärer, men också många låginkomsttagare och fattiga migrantarbetare. Det offentliga sociala skyddet är bristfälligt. Exempelvis finns inte något allmänt pensionssystem eller arbetslöshetskassa och den som vill ha en bra utbildning eller sjukvård får själv betala. De styrande i Hongkong har sedan decennier tillbaka fört en nyliberal politik. De har valt att blanda sig i så lite som möjligt, de låter marknaden agera fritt och de har aldrig initierat några generella välfärdsreformer. Två undantag finns dock när det gäller den nyliberala politiken: mer än hälften av invånarna bor i subventionerade bostäder och kollektivtrafiken, inklusive taxi, får ett omfattande offentligt stöd.

Den fackliga situationen

Hongkong Confederation of Trade Union (HKCTU), formellt bildad 1990, är en facklig centralorganisation som bland annat organiserar lärare, byggnadsarbetare, livsmedelsarbetare, textilarbetare, socialarbetare, hembiträden och anställda inom elektronik- och telefonindustrin.

HKCTU har en ovanlig historia. Centralorganisationen har uppstått ur det kristna fackförbundet CIC, Christian Industrial Committé. Under en lång period fanns bara CIC som ett alternativ till de Beijing- och Taiwanstyrda fackföreningarna. Genom initiativ från offentliganställda vidgades den oberoende fackliga rörelsen och HKTUC bildades.

Det finns en nära koppling mellan HKCTU och demokratirörelsen både i Hongkong och i Kina. Samtidigt betonar HKCTU att organisationen är partipolitiskt obunden.

Vid sidan av HKCTU finns ytterligare två fackliga centralorganisationer i Hongkong, en Kina-trogen och en med nära band till Taiwan.

Mats Wingborg, uppdaterat 2017.