Iran

Iran är en islamistisk republik i Mellanöstern. Fram till 1935 kallades landet för Persien.

Historia

Redan 1906 fick Iran en relativt modern grundlag som brukar betraktas som mellanösterns första demokratiska. Premiärministern Mohammad Mossadeq avsattes dock i en statskupp 1953. Irans monark, shahen, tog över makten. Det inledde en period av hård diktatur där all opposition slogs ner. Shaen störtades i ett folkligt uppror 1979. I den maktkamp som uppkom segrade islamistiska krafter som införde en ny diktatur, formellt sett kom landet att kallas för en islamisk republik. Många människor har flytt landet, en del av dessa har sökt sig till Sverige.

Statsskick och politik

Det iranska parlamentet har en begränsad makt. Presidenten fungerar både som statschef och regeringschef och stoppa parlamentet från att stifta lagar.

I juni 2009 vann Mahmoud Ahmadinejad presidentvalet. Enligt många källor var den egentliga vinnaren av presidentvalet Mir-Hossein Mousavi. Anklagelserna om valfusk ledde till omfattande folkliga protester som skoningslöst slogs ned av regimen. 

I augusti 2013 valdes Hasan Ruhani till ny president. Han betraktas som en moderat kraft som bland annat betonar rättigheterna för etniska minoriteter. Däremot finns inga tecken på att han skulle vara mer tolerant än sina föregångare i synen på facklig verksamhet.

Ekonomi

Landets ekonomi bygger på de rika oljetillgångarna som ägs och kontrolleras av staten. Omkring 90 procent av landets export består av olja. Iran är OPEC:s största oljeproducent efter Saudiarabien.

Den fackliga situationen

På arbetsplatserna finns så kallade ”islamiska råd” som tillhör centralorganisationen ”Arbetarnas hus”. Denna rörelses uppgift är i första hand att understödja den islamiska kulturen.

Strejkrätten är strypt, trots det finns flera uppgifter om ett ökat antal strejker och demonstrationer. Förutom den statskontrollerade fackföreningsrörelsen finns en iransk facklig centralorganisation som verkar i exil från Frankrike som är ansluten till den kommunistiska internationalen.

Vid flera tillfällen har fackliga aktivister arresterats, fängslats och hotats i Iran. Landets islamistiska domstolar accepterar inte självständiga fackföreningar. En av Irans mest välkända fackliga aktivister är Mansour Osanloo, ordförande i förbundet för busschaufförer, 2007 dömdes han till ett långt fängelsestraff.

I juni 2013 släpptes han fri igen. I maj 2010 avrättades den fackligt aktive läraren Farzad Kamangar efter anklagelser om att ha ”hotat den nationella säkerheten”.

Vad den islamistiska regimen framför allt fruktar är att fackliga aktivister ska samverka med studenter, vänsterradikala grupper och företrädare för nationella minoriteter (som araber, kurder och balucher). En sådan samordning skulle på allvar kunna utmana makten i Tehran.

Internationella fackliga samorganisationen (IFS) bevakar utvecklingen i Iran och har i flera uttalanden protesterat mot övergreppen. I Sverige har bland annat Transportarbetareförbundet jobbat aktivt för att få fackliga iranska aktivister frisläppta. Under hösten 2015 arrangerade Transport möten med en iransk forskare om de fackliga villkoren i landet.

Fackliga organisationer

Den finns flera oberoende förbund inom olika branscher, däribland Saquez Bakery Workers’ Association

 

Mats Wingborg, 2015