Kambodja

Historia

Kambodja är ett land som mer än något annat är förknippat med terror mot den egna befolkningen. 1975 tog de röda khmererna makten under ledning av Pol Pot. Under hans styre dog närmare två miljoner personer genom avrättningar, sjukdomar och hunger. Spåren av folkmordet är tydligt i landet, bland annat i form av ett stort kvinnoöverskott.

Statsskick och politik

I dag är Kambodja en parlamentarisk demokrati, men med hårda inrikespolitiska motsättningar. Det senaste politiska valet 2013 blev en framgång för  Kambodjas folkparti (CPP). Näst största parti blev Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP). En effekt blev att premiärminister Hun Sen kunde behålla sin position. Han har varit landets regeringschef sedan 1985. En annan viktig makthavare är Norodom Sihamoni, kung i den kambodjanska monarkin och som 2004 efterträdde sin far Norodom Sihanouk. Sedan slutet av 1990-talet råder fred i landet, vilket skapat möjligheter för politisk stabilisering och viss ekonomisk utveckling. Den nedslitna huvudstaden Phnom Penh har rustats upp. Sedan 1998 är Kambodja medlem av den asiatiska handelsorganisationen ASEAN. Framförallt är relationerna med Kina goda, medan relationen med Vietnam är spänd. Fortfarande finns olösta gränstvister mellan Kambodja och Vietnam.

Ekonomi

Kambodja är ett av östra Asiens fattigaste länder. Jordbruket står för nära hälften av BNP. En utbredd korruption har hämmat den industriella utvecklingen. Under senare år har emellertid textilindustrin vuxit snabbt. Främst är det textilföretag från Kina, Taiwan, Hong Kong, Malaysia och Singapore som investerat i landet, men även H&M har en omfattande produktion i landet. För närvarande finns omkring 700 000 anställda i landets klädfabriker, de flesta ligger i området kring huvudstaden Phnom Penh.

Under de senaste åren har protesterna ökat mot de låga minimilönerna inom klädbranschen. Under hösten 2015 ledde protesterna till att minimlönerna höjdes. Nu motsvarar de 140 US-dollar i månaden.

Den fackliga situationen

Kambodjas fackföreningsrörelse slogs sönder av krig och Pol Pots folkmord. Nu växer de fackliga organisationerna igen, främst beroende på en expanderande textilindustri. Samtidigt är repressionen mot fackligt arbetet omfattande med återkommande kränkningar av rätten att organisera sig och trakasserier av fackliga företrädare.

I februari 2012 arrangerade fackliga organisationer och andra folkrörelser en tribunal för att ställa ansvariga multinationella företag till svars för odrägliga förhållanden. En rad arbetare vittnade vid tribunalen om att de svimmat under arbetstid på grund av stress, långa arbetsdagar och undernäring. Företag som kallades till tribunalen var bland annat Puma, Adidas, GAP  och H&M. Två av företagen vägrade dock att delta – GAP och H&M.

Under 2015 inledde regering en process mot lagändringar som skulle försvaga de fackliga rättigheterna. Ett förslag är att det ska krävas att minst 20 procent av de anställda på en arbetplats ansluter sig till en fackförening för att den ska få rätt att etablera sig. Ett annat förslag går ut på att kraftigt inskränka strejkrätten. 

En rapport från Fair Action visar att allt fler klädarbetare i Kambodja har tillfälliga anställningar. Inte sällan är arbetarna anställda så korta som en månad i taget. Det gör det enkelt för arbetsgivare att bli av med fackligt aktiva arbetare eller arbetare som inte vill jobba övertid. En konsekvens är att många anställda blir rädda för att organisera sig fackligt. I rapporten kritiseras även H&M för att lägga ut tillverkning på klädfabriken med en hög andel av korttidsanställda arbetare.

Fackliga organisationer

Kambodjas fackföreningsrörelse är starkt splittrad och uppdelad efter politik och personliga särintressen. I landets finns flera fackliga centralorganisationer, men också ett antal fackförbund som inte tillhör någon centralorganisation. Tre av de fackliga centralorganisationerna tillhör Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS). Det är Cambodia Confederation of Trade Unions (CCTU) med 10 000 medlemmar. Cambodia Confederation of Unions (CCU) med 95 000 medlemmar och Cambodia Labor Confederation (CLC) med 60 000 medlemmar.

Mats Wingborg, uppdaterat 2016