Kap Verde

Den lilla ögruppen Kap Verde 600 kilometer utanför Afrikas västkust vann sin självständighet 1975 efter ett långt befrielsekrig mot Portugal. Landet saknar naturtillgångar och sötvattenbristen gör landet beroende av import av livsmedel. Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanligt förekommande.

Historia

När portugiserna kom till Kap Verde 1462 var ögruppen obebodd. Slavhandeln över Atlanten medförde en kort blomstringsperiod.

På 1950-talet startade Amilcar Cabral befrielserörelsen för Kap Verde och Guinea Bissau. På 60-talet inleddes det väpnade uppror som resulterade i att Kap Verde blev självständigt 1975.

Statsskick och politik

Kap Verde var en enpartistat fram till 1990 där befrielserörelsen omvandlats till parti; Partido Africano da Independência de Cabo Verde, PAICV. Kraven på en demokratisering ledde till att de första fria valen kunde hållas i januari 1991. Valet ledde till regimskifte och Movimento para Democracia, MPD övertog makten. Makten har sedan växlat mellan de två partierna. Presidentposten innehas sedan 2011 av MPDs ledare Carlos Fonseca medan PAICVs ledare José Maria Neves är premiärminister.

Ekonomi

Ett allvarligt hinder för försörjningen och den ekonomiska utvecklingen på öarna är bristen på sötvatten. 90 % av livsmedlen måste importeras. För att möjliggöra de odlingar som finns krävs ett omfattande terrassystem. Sedan många år har fattiga människor sökt arbete utomlands. Fler kapverdier har avlönat arbete i Portugal än hemma i Kap Verde. De pengar som migrantarbetarna skickar tillbaka till sina familjer har blivit en viktig inkomstkälla för statskassan. 

Ekonomin är nu en marknadsstyrd, till största delen privatiserad och utländska investeringar uppmuntras. Regeringen har i huvud­sak lyckats med den nya ekonomiska politiken, budgeten är balanserad, inflationen måttlig och valutan relativt stabil. Ett vulkanutbrott och rädslan för Ebola har dock inneburit ett visst avbräck för turistnäringen 2014-15.

Den fackliga situationen

Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga och barnarbete förekommer inom jordbruket. Strejker förekommer, men fackliga aktioner är inte särskilt vanliga.  Fackföreningsrörelsen spelar inte någon framträdande roll i samhällslivet och kollektivavtal saknas.

Det finns dock ett relativt väl utbyggt socialt trygghetssystem. ILO har 2015 konstaterat att 90% av alla pensionärer uppbär pension.

Fackliga organisationer

Det finns idag två fackliga centralorganisationer som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS;

- Confederacao Cabo Verdiana dos sindicatos Livres, CCVSL med 19 786 medlemmar och

- Uniao Nacionaldos Trabahadores de Cabo Verde – Central Sindical, UNTC-CS med 15 000 medlemmar som var länge den enda centralorganisationen.