Kenya

Kenya blev självständigt från Storbritannien 1963. Ett väl utvecklat storjordbruk gav god ekonomisk utveckling i början.  Kenya har länge haft en stark facklig rörelse. Skillnaden mellan lagstiftning och tillämpning av de fackliga rättigheterna är mycket stor. Korruption och terrorism utgör hot mot demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter.  

Historia

Kenya blev ett brittiskt protektorat 1895. Det s.k. MauMau-upproret under 1950-talet slogs ner brutalt och en repressiv lagstiftning infördes. Den fackliga rörelsen ledde därefter kampen för självständighet som vanns 1963. Landets första president blev Jomo Kenyatta. Kenyattas västvänliga politik verkade provocerande på stora grupper. När Kenyatta dog 1978 efterträddes han av Daniel Arap Moi som i takt med den drastiskt försämrade ekonomin ökade den politiska repressionen.

Statsskick och politik

Kraven på demokrati tvingade fram fria val i början av 1990-talet. Efter valen 2007 när den korruptionsanklagade president Kibaki utropades till segrare utbröt våldsamma oroligheter med tusentals döda. En ny författning som minskar presidentens makt antogs 2010 och därefter har oroligheterna i stort upphört. I det mycket jämna presidentvalet i mars 2013 segrade den s.k. Jubileumsalliansens kandidat Uhuru Kenyatta, men de befarade nya oroligheterna uteblev. Inför president- och guvernörsvalen i augusti 2017 är oron dock stor att nya oroligheter ska bryta ut.

Situationen i Somalia har påverkat Kenya som har tagit emot ett stort antal flyktingar; bara i UNHCRs  flyktingläger i Dabaab, som Kenyas regering försöker avveckla, bodde som mest ca en halv miljon flyktingar. Den somaliska islamfundamentalistiska organisationen Al Shabab har genomfört flera terrorattacker de senaste åren och också mördat flera reformvänliga religiösa ledare.

Ekonomi

Kenyas ekonomi baseras på jordbruket men är ändå relativt varierad. Främsta exportvaran är kaffe. Turistnäringen har gett stora inkomster men oroligheterna de senaste åren har medfört en kris. Regeringens oförmåga, korruption och mycket hög befolkningstillväxt är andra faktorer som påverkar utvecklingen negativt. Vissa tecken på en positiv vändning finns dock och en del reformer har genomförts; förlossningsvård är t.ex. fri på alla sjukhus. Det ekonomiska samarbetet med Tanzania, Uganda, Rwanda och Burundi har stärkts och en gemensam börs och på sikt också en gemensam valuta planeras.

En kinesiskfinansierad järnväg mellan Nairobi och hamnstaden Mombasa ska invigas 2017.

Den fackliga situationen

Facket i Kenya har en lång tradition. 1950 bildades Kenyas första fackliga centralorganisation COTU-K, Central Organization of Trade Unions (Kenya). Dess första ledare blev Tom Mboya, som utvecklade fackföreningsrörelsen till en stark maktfaktor i Kenya. Kollektivavtal finns på många områden och som ett kuriosum kan nämnas att Lärarförbundet lyckats få avtal om en månads pappaledighet i direkt anslutning till barnets födelse. Fackets situation har försämrats de senaste åren och Kenya har kritiserats av ILO för brister i arbetsmarknadslagstiftningen. Många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Strejker är trots det vanliga; 2016 strejkade bl.a. sjuksköterskor p.g.a. uteblivna löneutbetalningar och arbetare vid teplantager.

Fackliga organisationer

COTU-K som med sina 38 förbund med sammanlagt 234 000 medlemmar är anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. COTU-K  var länge den enda centralorganisationen i Kenya men 2014 registrerades Trade Union Congress-Kenya till vilken 5 förbund, bl.a. lärarorganisationen KNUT och statstjänstemännens fack UKCS är anslutna. TUC-K är inte anslutet till IFS.

Fram till 2009 hade IFS-Afrika sitt kansli i Nairobi, då det flyttades till Togo. ITF, Internationella Transportfederationen och IFJ, International Federation of Journalists har sina regionala Afrikakontor i Nairobi.

Uppdaterad januari 2017: Kjell Kampe

För mer information, kontakta: Union to Union