Kenya

Kenya blev självständigt från Storbritannien 1963. Ett väl utvecklat storjordbruk gav god ekonomisk utveckling i början. Kenya har länge haft en stark facklig rörelse. Skillnaden mellan lagstiftning och tillämpning av de fackliga rättigheterna är mycket stor. Korruption och terrorism utgör hot mot demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter.  

Historia

Kenya blev ett brittiskt protektorat 1895. Det s.k. MauMau-upproret under 1950-talet slogs ner brutalt och en repressiv lagstiftning infördes. Den fackliga rörelsen ledde därefter kampen för självständighet som vanns 1963. Landets första president blev Jomo Kenyatta. Kenyattas västvänliga politik verkade provocerande på stora grupper. När Kenyatta dog 1978 efterträddes han av Daniel Arap Moi som i takt med den drastiskt försämrade ekonomin ökade den politiska repressionen.

Statsskick och politik

Kraven på demokrati tvingade fram fria val i början av 1990-talet, val som ofta ifrågasatts och lett till svåra oroligheter, framför allt 2007 då flera tusen dödades. En ny författning som minskar presidentens makt antogs 2010 och därefter har oroligheterna i stort upphört. I valet 2013 segrade den s.k. Jubileumsalliansens kandidat Uhuru Kenyatta. Det val som hölls i augusti 2017 där han fått 50,07% av rösterna underkändes av högsta domstolen och nytt val hölls i oktober. Inför det valet utbröt oroligheter, oppositionen förföljdes och oppositionsledaren Odinga bojkottade valet som dock genomfördes.

Situationen i Somalia har påverkat Kenya som har tagit emot ett stort antal flyktingar. Den somaliska islamfundamentalistiska organisationen Al Shabab har genomfört flera terrordåd och bl.a. mördat flera reformvänliga religiösa ledare.

Ekonomi

Kenyas ekonomi baseras på jordbruket men är ändå relativt varierad. Främsta exportvaran är kaffe. Turistnäringen har gett stora inkomster men oroligheterna de senaste åren har medfört en kris. Regeringens oförmåga, korruption och mycket hög befolkningstillväxt är andra faktorer som påverkar utvecklingen negativt och 2017 drabbades Kenya dessutom av torka. Vissa tecken på en positiv vändning finns och en del reformer har genomförts. Det ekonomiska samarbetet med Tanzania, Uganda, Rwanda och Burundi har stärkts och en gemensam börs och på sikt också en gemensam valuta planeras.

I maj 2017 öppnades en modern snabb järnvägslinje mellan Nairobi och hamnstaden Mombasa, finansierad av Kina.

Den fackliga situationen

Facket i Kenya har en lång tradition. 1950 bildades Kenyas första fackliga centralorganisation COTU-K, Central Organization of Trade Unions (Kenya). Dess första ledare blev Tom Mboya, som utvecklade fackföreningsrörelsen till en stark maktfaktor i Kenya. Kollektivavtal finns på många områden och som ett kuriosum kan nämnas att Lärarförbundet lyckats få avtal om en månads pappaledighet i direkt anslutning till barnets födelse. Fackets situation har försämrats de senaste åren och Kenya har kritiserats av ILO för brister i arbetsmarknadslagstiftningen. Många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Strejker är trots det vanliga; 2017 strejkade bl.a. arbetare vid teplantager ochsjukvårdspersonal p.g.a. uteblivna löneutbetalningar. 

Fackliga organisationer

COTU-K som med sina 38 förbund med sammanlagt 234 000 medlemmar är anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. COTU-K  var länge den enda centralorganisationen i Kenya men 2014 registrerades Trade Union Congress-Kenya till vilken 5 förbund, bl.a. lärarorganisationen KNUT och statstjänstemännens fack UKCS är anslutna. TUC-K är inte anslutet till IFS.

Fram till 2009 hade IFS-Afrika sitt kansli i Nairobi, då det flyttades till Togo. ITF, Internationella Transportfederationen och IFJ, International Federation of Journalists har sina regionala Afrikakontor i Nairobi.

Uppdaterad december 2017: Kjell Kampe

För mer information, kontakta: info@uniontounion.org