Kirgizistan

Den ekonomiska krisen i det fattiga bergslandet Kirgizistan hotar både miljö och välfärd. Fackföreningsrörelsen har delvis reformerats av självständigheten. Folkliga rörelser ställer krav på fördjupad demokrati.

Efter stora folkliga protester i mars 2005 avsattes den auktoritära presidenten Akayev. Därmed har Kirgizistan följt en likartad utveckling som Ukraina och Georgien, där också folkliga opinioner påverkat sammansättningen av landets politiska ledning. Utvecklingen öppnar för en fortsatt demokratisering av landet.

Den kirgisiska befolkningsgruppen utgör drygt 50 procent av befolkningen, men i landet lever också två miljoner ryssar och en miljon uzbeker. 1993 fick landet en ny och modernare författning efter långa förhandlingar mellan presidenten och parlamentet.

Kirgiziska Nationella Fackliga Centralorganisationen, KNFC, är en förlängning av den gamla fackliga strukturen. Dock har en viss reformering skett, ett fackligt program och nya stadgar har antagits. KNFC anser sig själva vara oberoende från staten och politiska partier.

KNFC är medlemmar av Allmänna Konfederationen av fackföreningar, VKP, och tillhör den kommunistiska fackföreningsinternationalen, FVF. För närvarande har KNFC 28 medlemsförbund. De största förbunden organiserar lantarbetare, lärare, vårdpersonal, anställda inom serviceyrken, offentliganställda och textilarbetare.

Uppdaterad februari 2014
Mats Wingborg

För mer information kontakta info@lotcobistand.org

upp