Libyen

Libyen blev ett självständigt kungadöme 1951. 1969 tog Moammar Kaddafi makten. Ekonomin utvecklades snabbt tack vare stora oljeinkomster, men regimen blev alltmer despotisk och Kaddafi dödades i revolutionen 2011. Situationen i landet är kaotisk och Daesh (IS) har fått fäste i landet. Viss facklig verksamhet förekommer.

Historia

Libyen koloniserades första gången av fenicierna 1200 före Kristus. Sedan har många olika härskare följt i området; Karthago, grekerna, Rom, vandaler, arabiska dynastier, spanjorer, turkar. Efter många års hårt motstånd lyckades Italien annektera Libyen 1931. Libyen blev ett självständigt kungadöme 1951. 1969 tog Muammar Kaddafi makten genom en statskupp. Hans styre utvecklades snabbt mot en despotisk diktatur. 

Libyens intresse för samarbete med Afrika söder om Sahara ökade i takt med att motsättningarna med övriga arabländer växte.

Statsskick och politik

Protestvågen i arabvärlden spred sig till Libyen i februari 2011. När protesterna möttes med urskiljningslöst våld från regimen utvecklades det snabbt till ett regelrätt inbördeskrig. Med stöd av flyg från NATO besegrades Kaddafi och han dödades i oktober 2011. Ett nationellt övergångsråd bildades som ledde landet fram till valen av en provisorisk nationalkongress som hölls 2012. Året därpå beslutar nationalkongressen att en församling som ska utarbeta en ny grundlag ska utses i allmänna val. Valen har dock inte kunnat genomföras och läget har blivit alltmer kaotiskt. 2015 har IS börjat få fäste i landet. Medling mellan de två regeringar som konkurrerar om makten har pågått under FNs ledning i flera år men trots vissa framsteg är läget fortsatt oklart i januari 2016.

Ekonomi

Oljeboomen på 60-talet medförde ekonomiska reformer. Intäkterna användes för en snabb utbyggnad av landets infrastruktur, men också utbildning och hälsovård. Många afrikanska migrantarbetare fanns i Libyen. Enorma summor har också använts för att bygga upp det militära försvaret. Den finansiella krisen år 2008-09 drabbade inte Libyen i någon större utsträckning, men inbördeskriget och kampen om kontrollen av oljan har medfört också ett ekonomiskt kaos.

Den fackliga situationen

Facket har varit helt regeringskontrollerat. Libyen har haft många immigrantarbetare som levt under mycket dåliga villkor och ständigt riskerat att bli utvisade. Ett stort problem i samband med kriget var den stora flyktingströmmen och evakueringen av alla migrantarbetare.

Trots att facklig aktivitet är förenat med livsfara förekommer fackliga aktioner och strejker. 2014 tilldelades Nermin Al-Sharif, ordföranden i det ITF-anslutna Sjöfartsförbundet ett italienskt fredspris. Hon har efter det utsatts för flera mordförsök. 2015 strejkade bl.a. lärare och flygplatspersonal.

Fackliga organisationer

I september 2011 bildade 15 fackliga organisationer från 10 länder ett arabiskt fackligt demokratiskt forum. En av organisationerna är det nybildade Free Libyan Workers' Federation, FLWF.FLWF är inte anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS men några fackförbund är anslutna till sina respektive Internationella fackliga branschorganisationer (Global Union Federations), bl.a. anslöts två förbund till Internationella Transportarbetarfederationen, ITF  2013.