Madagaskar

Madagaskar, världens fjärde största ö och tidigare fransk koloni blev självstädigt 1960. Madagaskar har länge präglats av maktstrider och är ett av världens fattigaste länder. Fackföreningsrörelsen är splittrad men har visst inflytande.

Historia

Ön befolkades tidigt från både afrikanska fastlandet och Indonesien. Madagaskar blev fransk koloni 1895 och självständig stat 1960. Politisk oro har präglat landet. I 17 år var landet en socialistisk enpartistat. 1993 genomfördes allmänna val som resulterade i att oppositionen segrade.

Statsskick och politik

Det politiska läget under hela 2000-talet har varit kaotiskt med en strid mellan den 2001 valde presidenten Marc Ravalomanana och Atanananrivos tidigare borgmästare Rajoelina  som grep makten 2009. Sammandrabbningar mellan olika grupper och polis har krävt många liv. Inte förrän 2013 kunde parlaments- och presidentval hållas efter att Rajoelina och tidigare presidenter efter starka påtryckningar från det internationella samfundet tvingats dra tillbaka sina kandidaturer. Den tidigare finansministern Hery Rajaonarimampianina segrade i val som bedömts vara välorganiserade. I januari 2014 återfick landet sitt medlemskap i Afrikanska unionen, AU och Världsbanken/IMF hävde sina sanktioner mot landet.  

Ekonomi

Madagaskars ekonomi är inriktad på jordbruk och fiske med vanilj som viktigaste exportprodukt. Nära hälften av landets handel sker med Frankrike. Turistindustrin är den snabbast växande näringen. Madagaskar har en god utvecklingspotential men är idag extremt fattigt. Landet har också drabbats av flera cykloner med förödande följder för jordbruket. En av de största utländska investeringarna i Afrika gäller Ambatovys gruvprojekt för nickel som ska ge arbete för många och exportinkomster till landet. Facklig aktivitet motarbetas och fackligt aktiva har avskedats 2012. Miljörörelsen har också kritiserat projektet för rovdrift på miljön.

Den fackliga situationen

Fackföreningsrörelsen är splittrad och består av ett hundratal olika förbund som, i viss utsträckning, är anslutna till politiska partier. Till detta tillkommer att det också finns olika typer av yrkesföreningar. Antalet lönearbetare är mycket litet. Fackligt aktiva trakasseras ofta, men strejker är trots det ganska vanliga.

Lönerna fastställs ofta av en trepartskommitté, men under 2014-15 har dock den fackliga aktiviteten ökat och kollektivavtalsförhandlingar också kommit i gång i större utsträckning.  

Madagaskars fackföreningsrörelse har varit en viktig kraft i oppositionen mot regeringens åtstramningspolitik och bl.a. bidragit till att regeringen ratificerat ILO:s konvention mot de värsta formerna av barnarbete. Trots detta har landets kris medfört att andelen barnarbetare ökat kraftigt. 2009 -2014aarbetade facken arbetat intensivt och medverkade till att den långvariga politiska krisen till slut kunde lösas.

Fackliga organisationer

Det finns nio fackliga centralorganisationer varav fem är anslutna till IFS. De flesta var tidigare knutna till politiska partier men är idag mer autonoma.

De fem som är anslutna till IFS är:
- Firaisan’ny Sendikan’ny Mpiasan’i Madagasikara FI.SE.MA (hemsida på franska) med 25 362 medlemmar

- Confederation des Travailleur Malgaches med 15 000 medlemmar

- Sendika Krisitianina Malgasy, (Chrétienne des Syndicats Malgaches), SEKRIMA (hemsida på franska)med 33 707 medlemmar

- Confédération des Syndicats des Travailleurs de Malagasy Révolutionnaires, FISEMARE med 18 200 medlemmar

- Union des Syndicats Autonomes du Madagascar, USAM med 5 046 medlemmar.

 Det finns ocksåtvå olika samverkansorgan; Front des Fédérations des Syndicats som är politiskt oberoende men saknar egen ekonomi och Intersyndicale, ett samarbetsforum som försöker ena centralorganisationerna i gemensamma frågor.

 - Det finns dock ett särskilt fack för arbetarna i frizonerna, Fédération des syndicats des travailleurs des entreprises franches som lyckats genomdriva vissa förbättringar.