Moçambique

Moçambique som vann sin självständighet från Portugal 1975 är ett av jordens fattigaste länder. Inbördeskrig och naturkatastrofer har därefter försvårat utvecklingen som dock stabiliserats något de senaste åren. Det finns två fackliga centralorganisationer. Den största, OTM, var tidigare en del av befrielserörelsen men är nu mer självständig.

Fakta

Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182.

Den fackliga situationen: 

De fackliga rättigheterna är lagstadgade och stärktes något 2009, men det finns fortfarande inskränkningar i de offentliganställdas rätt att organisera sig. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS har konstaterat i en landrapport att facken hindras i sitt arbete av både lagar och olagliga metoder från arbetsgivarna, framför allt i de ekonomiska frizonerna. Viss kontroll sker dock; t.ex. stängde arbetsmarknads­departementet en konstgödselfabrik på grund av att skyddsutrustning för arbetarna saknades.

Strejkrätten är begränsad genom att många arbeten är undantagna, men strejker och fackliga aktioner förekommer ofta. 2015 genomförde bl.a. byggnadsarbetarna vid ett jättelikt brobygge i Maputo en framgångsrik strejk för att få tillsvidareanställningar. Minimilöner förhandlas fram årligen i en trepartskommitté. I april 2015 höjdes minimilönerna med 10%.

Fackliga organisationer: 

Efter självständigheten 1975 växte så kallade produktionsråd fram direkt på arbetsplatserna. Det var dessa råd som under början av 1980-talet tog initiativ till bildandet av centralorganisationen OTM, Organização dos Trabalhadores de Moçambique (hemsida på portugisiska). 1990 förklarade sig OTM partipolitiskt obundet. OTM är starkt centraliserat med ett stort förbundskansli i Maputo, medan resurserna ute i landet är mycket små. OTM är med sina 15 medlemsförbund och 97 305 medlemmar anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och Organization of African Trade Union Unity, OATUU. 1998 bildades ytterligare en centralorganisation – Confederation of Free and Independent Trade Unions of Moçambique – av tre förbund inom sektorerna transport, hotell och byggnad. Det finns också några självständiga yrkesförbund bl.a. lärarförbundet och journalistförbundet. Båda dessa förbund har dock goda relationer med OTM.

Historia: 

Vid självständigheten 1975 bildade befrielserörelsen FRELIMO regering. Socialistiskt inspirerade reformer skulle ge folket utbildning, hälsovård, folkstyre och ekonomisk utveckling. På några år uppnåddes också goda resultat, men kriget på 1980-talet när Renamogerillan (RNM), understödd av Sydafrika, trappade upp sina attacker ödelade landet och kostade över en miljon människoliv. Därtill kom flera år av svår torka.

Vid självständigheten var 92% av befolkningen analfabeter. Trots att den siffran sjunkit hör befolkningen fortfarande till den minst utbildade i världen. Endast en tredjedel av statstjänstemännen har någon form av högre utbildning.

Statsskick och politik: 

Vid presidentvalet 2014 segrarde Frelimos kandidat Filipe Nyusi med 57% av rösterna, medan RNM:s kandidat Afonso Dhlakama fick 37%, en klar tillbakagång för Frelimo som vunnit alla tidigare val stort. Parlamentsvalen gav liknande resultat. RNM har vid alla val anklagat regeringen för valfusk. Motsättningarna mellan regeringen och RNM har åter skärpts och stridigheter har blossat upp i flera omgångar och motsättningarna kvarstår 2016.  

2015 infördes en lag som gav rätt till abort till 16 graviditetsveckan. En lag som förbjöd homosexuella handlingar avskaffades.

Ekonomi: 

Målet för den ekonomiska utvecklingen är främst att få in utländskt kapital för att bygga upp infrastrukturen och utbilda arbetskraften. Omfattande privatiseringar och avregleringar genomförs. Stora satsningar görs också för att få igång jordbruket Moçambique har beviljats avskrivning av delar av sina skulder av IMF och Världsbanken. 2005 blev också landet som första, icke tidigare brittiska koloni medlem i Samväldet. Moçambique drabbas vissa år av såväl översvämningar som torka. 2015 var ett sådant år - översvämningar i norr och torka i söder.

Senast uppdaterad: 

Mars 2016 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.