Mongoliet

Historia

Med sovjetisk hjälp kom en revolutionär regeringen till makten 1921. Tre år senare utropades den Mongoliska Folkrepubliken, den andra kommunistiska staten i världen.

Efter Sovjetunionens fall har Mongoliet transformerats. Enligt den nya konstitutionen, som trädde i kraft 1992, ska landet eftersträva blandekonomi.

Den mongoliska regeringen har undertecknat ett nytt vänskapsavtal med Ryssland, villkoret var att Ryssland drog tillbaka sina trupper från Mongoliet.

Statsskick och politik

Den politiska scenen domineras av landet två stora partier, DP och Mongoliska Folkpartiet (tidigare Folkets Revolutionära Parti), det vill säga det reformerade kommunistpartiet. 

Vid valet 2012 segrade Demokratiska partiet (DP) som bildade regering tillsammans med ett antal småpartier. Ny premiärminister blev Chimediin Saikhanbileg. Efter valet 2017 gick makten i parlamantet åter tillbaka till det Mongoliska Folpartiet. Ny premiärminister blev Ukhnaa Khurelsukh.

2017 hölls även ett nytt presidentval. Ny president blev Khaltmaa Battulga från det Demokratiska partiet. Han tidigare bland annat varit med och bildat ett socialdemokratiskt ungdomsförbund i landet.

Den politiska debatten handlar framför allt om hur fattigdomen ska kunna minska, hur intäkterna från landets gruvindustri ska användas och om den omfattande korruptionen.

En viktig paroll för det Demokratiska partiet har varit den ”tredje vägens politik”, det vill säga att i ökad grad använda marknadsinslag för att stimulera ekonomin. Internationella observatörer betraktar den politiska demokratin i Mongoliet som ett föredöme.

Ekonomi

Ekonomin domineras av herdekulturen, med hjordar av får, getter, kor, kameler och hästar. Industrin och gruvnäringen växer med sysselsätter fortfarande få personer. Landet har emellertid stora fyndigheter av bland annat koppar, kol och guld och regeringen satsar stort på att utvidga gruvindustrin. Sverige hade tidigare ett omfattande utvecklingssamarbete med Mongoliet, det är numera neddraget efter att Sida har koncentrerat biståndet till ett färre antal länder. Affärsutbytet med Mongoliet är litet, men alltför svenska företag etablerar sig i landet.

Den fackliga situationen

De flesta fackliga organisationerna i Mongoliet är medlemmar i Confederation of Mongolian Trade Unions (CMTU), en federation som skapades av MPRP, tidigare det enda tillåtna partiet. Under 1990 skedde en snabb förändring av CMTU, vilket bland annat innefattade en brytning med MPRP. CMTU uppger att man har omkring 450 000 enskilda medlemmar.

Den interna fackliga friheten har ökat, det är numera möjligt för fackliga förbund och fackföreningar att lämna CMTU. En annan förändring är att det är fritt fram att bilda nya fackliga organisationer, utan särskilt godkännande av de statliga myndigheterna.

Fackliga organisationer

Under de senaste tio åren har flera nya oberoende fackliga organisationer bildats. Först ut på plan var CFTU, Confederation of Free Trade Unions. De nya oberoende organisationerna har emellertid ännu inte lyckats utmana CMTU:s dominans.

CMTU redovisar för närvarande att organisationen har omkring 450 000 medlemmar. CMTU tillhörde tidigare den kommunistiska fackliga ”Världsfederationen”, men är numera medlem av Internationella Fackliga Samorganisationen.

Fackliga centralorganisationer: Confederation of Mongolian Trade Unions (CMTU), Confederation of Free Trade Unions (CFTU) med flera.

Mats Wingborg, uppdaterat 2017