Myanmar (Burma)

Myanmar (Burma) blev självständigt från Storbritannien 1948. Från 1962 till 2011 styrdes landet av en rad olika militärjuntor som förde en medveten isolationsstrategi. Vid valet 2015 vann Nationella demokratiska förbundet lett av Aung Sun Suu Kyi. Huvuddelen av befolkningen är buddister, men flera av landets minoritetsgrupper är förföljda. Särskilt hård har repressionen varit mot den muslimska minoriteten rohingyas. Under 2017 flydde över 600 000 rohingyer till grannlandet Bangladesh. Den tidigare mottagaren av Nobels fredpris, Aung Sun Suu Kyi, blev skarpt kritiserad av det internationella samfundet för att hon inte försökte stoppa fördrivningen.

Historia

Under 50 år av militärdiktatur var fackliga organisationer förbjudna i landet. De som deltog i underjordiska fackliga aktiviteter riskerade långa fängelsestraff. Under de senaste åren har det dock skett en tydlig liberalisering av politiken. Hundratals politiska fångar har släppts, det har blivit tillåtet att bilda fackföreningar och pressfriheten har vidgats.

Statsskick och politik

År 2011 skedde en övergång till en civil regering, även om militären fortfarande har en stark position. I dag sker en genomgripande reformering av hela landet. En stor del av lagarna ändras och landet har öppnat för utländska investeringar och turism.

Regeringen har vidare lovat att avskaffa allt tvångsarbete, något som var vanligt under militärdiktaturen. En effekt av förändringarna har blivit en lavinartad ökning av utländska företag, turism och handel med omvärlden. Hur landet kommer att utvecklas är dock osäkert. En avgörande faktor är huruvida demokratiseringen av landet kan fördjupas.

Den samlande gestalten i demokratirörelsen i Myanmar (Burma) har under lång tid varit Aung San Suu Kyi, ledare för National League for Democracy (NLD) och vinnare av Nobels fredspris. Under perioden från 1989 fram till november 2010 satt hon i husarrest.

2012 kunde Aung San Suu Kyi väljas in i parlamentet och i november 2015 segrade hennes parti NLD stort i de allmänna valen. Samtidigt tillåts inte Aung San Suu Kyi att ställa upp i presidentvalen med motiveringen att hon varit gift med en utlänning. Trots demokratiseringen fortgår också förföljelsen av etniska minoriteter och av muslimer. I flera fall har muslimska samhällen skövlats och befolkningen utsatts för etnisk rensning.

Under 2017 accentuerades förföljelserna av den muslimska minoriteten rohingyas.  I delstaten Rakhine satta burmesisk militär eld på mängder med rohingyasbyar. Under sex veckor flydde över 600 000 rohingyer till grannlandet Burma. Enligt Läkare utan gränser dödades åtminstone 6 700 rohingyer under den etniska rensningen. Myanmars viktigaste politiska ledare, Aung San Suu Kyi, som tidigare hyllats som en hjälte under kampen mot den burmesiska militärdiktaturen, fick utstå hård kritik från omvärlden.

Ekonomi

Förutsättningarna för en positiv ekonomisk utveckling är goda. Burma är ett land rikt på naturresurser, där finns 80 procent av världens samlade teaktillgångar, men också tenn, kol, volfram, bly, zink och ädelstenar.

I landet finns en stor arbetskraft och lönerna är en tredjedel jämfört med grannlandet Thailand. Det har lett till att många utländska företag har etablerat sig i landet, däribland flera klädföretag. En annan växande inkomstkälla är turismen. Många nya jobb har skapats inom den växande hotell- och turismnäringen. 

Ett hinder för fortsatt ekonomisk utveckling är den låga utbildningsnivån, bland annat råder stor brist på personer med teknisk utbildning. Ett annat problem är den omfattande korruptionen.

Den fackliga situationen

Under militärstyret var den fackliga rörelsen tvungen att arbeta i exil från Thailand, där Federation of Trade Unions of Burma (FTUB) var den centrala organisationen. I takt med demokratiseringen och liberaliseringen har den fackliga rörelsen återvänt till Myanmar (Burma). Under senare år har mängder med lokala fackföreningar bildats. I ett inledande skede var den framväxande fackföreningsrörelsen väldigt splittrad, men numera står det klart att centralorganisationen Confederation of Trade Unions of Myanmar (CTUM) blivit den ledande fackliga kraften i landet.

Den starkare fackliga närvaron har inneburit krav på kollektivavtal och ny arbetsmarknadslagstiftning. I några fall har oenigheten mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivare gett upphov till konflikter. I synnerhet var det ett stort antal konflikter under åren 2013 och 2014. Fackliga företrädare hoppas att en bättre reglerad arbetsmarknad ska bidra till en ökad stabilitet.

En stor grupp burmeser är migrantarbetare och arbetar inom servicesektorn i Thailand, i synnerhet inom turismnäringen och inom livsmedelsindustrin. Även inom denna grupp har protesterna och strejkerna blivit vanligare. Demokratiseringen i Myanmar (Burma) har skapat högre förväntningar av bland dem som arbetar utomlands.

Fackliga organisationer

År 1991 bildades det underjordiska Federation of Trade Unions of Burma, FTUB, som en del av oppositionen mot militärregimen. Under 2012 kunde FTUB återvända till Myanmar (Burma) från exilen i Thailand och öppna ett kontor i Rangoon. Därefter har landsorganisationen Confederation of Trade Unions of Myanmar (CTUM) bildats i Burma. CTUM har på kort tid blivit den viktigaste fackliga kraften i landet. CTUM:s medlemmar består av 650 lokala fackföreningar och fackförbund. Under 2015 blev CTUM officiellt registrerad och därigenom accepterad av regeringen. Därutöver existerar flera lokala och oberoende fackföreningar som inte har anslutit sig till någon centralorganisation. 

Mats Wingborg, uppdaterat 2017