Niger

Niger blev självständigt 1960. Större delen av självständighetstiden har landet styrts av militären. Niger är ett av världens fattigaste länder. Det finns många fackliga organisationer varav tre är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Historia

Niger blev en del av Franska Västafrika 1904 och egen koloni 1921. Efter självständigheten 1960 har Niger styrts av militärdiktaturer mellan 1974-1991 och 1996 – 1999 och igen från februari 2010. Kuppen 2010 genomfördes med visst folkligt stöd sedan presidenten genomdrivit författningsändringar för att stärka sin egen ställning.

Statsskick och politik

En folkomröstning om en ny konstitution som stärkte parlamentet hölls i oktober 2010 och presidentval i januari 2011. Den tidigare oppositionsledaren Mahamadou issoufou segrade och hans parti Parti Nigerien pour la Democratie et le Socialisme-Tarayya (fr.) blev största parti i parlamentet.

Det finns många olika folkgrupper i landet och bl.a. tuaregerna i norra delen av landet har flera gånger gjort uppror mot centralregeringen. En tuareg har för första gången utsetts till premiärminister i april 2011.

2015 bildade Niger tillsammans med Nigeria, Benin, Kamerun och Tchad en gemsnam militärstyrka för att bekämpa terroristorganisationen Boko Haram.

Ekonomi

Niger är ett av jordens fattigaste länder och har lägst värde av alla länder på UNDPs Human Development Index, HDI 2015. Den största delen av befolkningen är självförsörjande bönder. Jorden kan bara brukas några månader per år, resten av året söker sig männen ofta till grannländerna för att ta tillfälliga arbeten.

Ekonomin skadas av återkommande torka och det sjunkande världsmarknadspriset på jordnötter och uran. Niger är en betydande uranexportör, bl.a. till Frankrike, men många av de 75 gruvföretagen har slagit igen.

Den fackliga situationen

Det finns många fackliga organisationer och reguljär facklig verksamhet bedrivs. 2015 tecknade transportfacken ett betydelsefullt heltäckande nationellt avtal. Strejker förekommer: 2015 strejkade bl.a. arbetarna vid en urangruva och vid ett kinesiskägt oljeraffinaderi. 80 % av den vuxna befolkningen arbetar inom den informella sektorn och facken arbetar hårt för att organisera dem.

En annan viktig fråga är den breda förekomsten av slavarbete och handeln med barnarbetare. Niger är tillsammans med Sierra Leone och Centralafrikanska republiken det land där andelen barnarbete är störst.

Regeringen och ett antal regionala och lokala ledare har förbundit sig att se till att slavarbete avskaffas. Arbetet går långsamt och IFS har uppmanat regeringen att särskilt bevaka kakao- och tobaksplantager för att undanröja de värsta formerna av barnarbete.

Fackliga organisationer

Det finns en flora av fackliga organisationer (bara den globala federationen UNI har t.ex. 17 medlemsförbund), vilket förstås försvårar samordningen av det fackliga arbetet.

Tre fackliga centralorganisationer är anslutna till IFS och  Organization of African Trade Union Unity, OATUU:

Confédération Nigérienne du travail, CNT med 75 000 medlemmar,

Union des Syndicats des Travailleurs du Niger, USTN med 43 000 medlemmar,

Confédération Démocratique des Travailleurs du Niger, SDTN, med 34 985 medlemmar.