Oman

Oman är ett glest befolkat ökenland på den Arabiska halvön. De politiska rättigheterna är starkt inskränkta, även om den styrande sultanen både har öppnat för politiska val och fackföreningar. Den omfattande tillgången på olja har gjort landet rikt.

Historia

Oman var en gång i tiden en viktig handelsplats mellan Mesopotamien och kulturerna runt floden Indus. Under 1800-talet hade landet som storhetstid, då innefattade det delar av det nuvarande Pakistan och ön Zanzibar. Efter en period av brittisk kolonisation blev Oman självständigt 1951. Sedan dessa har Oman varit en absolut monarki. År 2003 skedde det första fria politiska valet i landet, men parlamentet har en mycket begränsad makt. 

Statsskick och politik

Politiska partier är förbjudna i landet och alla viktiga beslut fattas av den enväldige sultanen Qabus ibn Said. All medborgare över 21 år har rösträtt till parlamentets underhus, men både lagstiftande och dömande makten utövas i realiteten av sultanen. Sultanens födelsedag är nationaldag.

Ekonomi

Omans ekonomi har utvecklats snabbt och den viktigaste exportvaran är olja. Oman exporterar även frukt, grönsaker och dadlar. Under det senaste årtiondet har turismen i landet ökat. Flera svenska reseföretag arrangerar charterresor till Oman. 

Den fackliga situationen

Sultanen antog 2006 en ny arbetsmarknadslag som öppnade för facklig anslutning, tidigare hade fackliga organisationer varit förbjudna. Därigenom blev Oman den andra Gulf-stat, efter Bahrain, som tillåter facklig organisering. Den nybildade centralorganisationen General Foundation of Oman Trade Union (GFOTU) har dock ytterst små möjligheter att försvara de anställdas rättigheter. Sammantaget finns ett 70-tal lokala fackföreningar i landet.

Drygt hälften av arbetstagarna är migrantarbetare från andra länder i Asien, men dessa tillåts inte att organisera sig fackligt. Särskilt vanligt är det med migrantarbetare inom byggsektorn och bland hushållsarbetare. Den internationella fackliga rörelsen IFS har vid flera tillfällen kritiserat Oman för att kränka de grundläggande rättigheterna i arbetslivet, framför allt genom en inhuman behandling av migrantarbetarna. 

Uppdaterat, Mats Wingborg, 2016