Östtimor

Östtimor är rankat som ett låginkomstland. Landets infrastruktur är ytterst bristfällig och nästan halva befolkningen är analfabeter. Landet lider fortfarande av den långa befrielsekampen mot Indonesien. 

Historia

Östtimor blev en portugisisk koloni under 1600-talet, medan de kringliggande Indonesien kolonialiserades av Holland. Efter den portugisiska diktaturens fall förklarade sig Östtimor självständigt 1975, men landet invaderades och införlivades i Indonesien. Efter framväxten av en stark självständighetsrörelse och efter internationella påtryckningar arrangerades 1999 en folkomröstning i Östtimor om landets framtid. Över 78 procent av medborgarna röstade för självständighet. Fraktioner inom den indonesiska militären vägrade dock att godta valresultatet och försökte att med våld slå ner självständighetsrörelsen. Först efter ingripande av FN kunde Östtimor 2002 bli en självständig stat.

Statsskick och politik

Östtimors förste president och hjälte från självständighetskampen, Xanana Gusmaõ, har gjort flera besök i Sverige. Sedan 2012 är Taur Matan Ruak ny president. Under 2017 sker nya val både till parlamentet och presidentposten.

Östtimor står inför stora utmaningar. Den bristfälliga infrastruktur som byggdes upp av de portugisiska kolonisatörerna förstördes till stor del av de indonesiska trupperna åren före självständigheten. Det råder en stor brist på utbildade människor. Universiteten är få och många högutbildade östtimoreser har lämnat landet och flyttat till Indonesien, Australien och Portugal. 

Ekonomi

Östtimor är tillsammans med Afghanistan de fattigaste länderna i världen utanför Afrika. Stora delar av landets infrastruktur ödeladdes under det nationella befrielsekriget. På landbygden saknar en stor del av hushållen fortfarande elektricitet. För den fortsatta utvecklingen är landet starkt beroende av internationellt stöd. Tillsammans med Austrialien försöker landet utvinna olja i havet sydväst om landet.

Den fackliga situationen

2001 bildades den östtimoresiska fackföreningsrörelsen Konfederasaum Sindicatu Timor Lorosa’e (KSTL). KSTL har snabbt utvecklats till en stark och självständig organisation. I den inledande fasen fick KSTL ett omfattande stöd från den australiska fackföreningsrörelsen. 

Redan före bildandet av KSTL fanns självständiga fackförbund för lärare och sjuksköterskor. Dessa ingår idag i KSTL. Däröver finns nybildade förbund för transportarbetare, sjömän, byggnadsarbetare, handelsanställda, lantarbetare, offentliganställda och säkerhetsvakter.

Kunskaperna i landet om internationellt erkända fackliga rättigheter är dåliga. Nyligen har landet ratificerat sex av ILO:s kärnkonventioner, men få anställda har kunskaper om sina rättigheter.

Arbetslösheten i Östtimor är omkring 20 procent. Den största delen av arbetskraften återfinns inom jordbruket.

Uppdaterad 2016, Mats Wingborg