Panama

Historia

Drömmen om en kanal som förenar Atlanten och Stilla Havet föddes redan 1513 då spanjorerna kom till nuvarande Panama. 1882 gjordes det första försöket som dock misslyckades och när Colombia, där Panama var en provins, inte gick med på de krav USA ställt för att fullfölja projektet, deklarerade provinsen sin självständighet 1903. USA stöttade det nya landet och fick direkt rätten att bygga en kanal och kontroll över farleden för all framtid. Panama fick full kontroll över kanalen först år 2000.

Statsskick och politik

Republiken leds av en president som väljs i direkta val för en femårig mandatperiod. Även de 71 ledamöterna i nationalförsamlingen väljs på fem år. I maj 2014 valdes Panamistpartiets kandidat Juan Carlos Varela till ny president. Han var vice-president under den förre presidenten men lämnade sin post efter en konflikt.

Ekonomi

Ekonomin domineras av kanalen genom intäkter från fartygen och från frihandelszonen vid kanalens utlopp på Atlantsidan. Området är världens näst störst frizon, ett skattebefriat område varifrån företag vidareexporterar sina varor till resten av kontinenten. Generösa skatte- och finansieringsregler har fått 120 internationella banker att etablera sig i huvudstaden. Panamá har den högsta per capitainkomsten i Centralamerika men samtidigt den näst mest skeva inkomstfördelningen i Latinamerika. 

Den fackliga situationen

Lagstiftningen garanterar organisations- och strejkrätten. För att bilda ett fackförbund krävs minst 40 medlemmar. Offentliganställda har inte rätt att organisera sig i fackförbund men får bilda föreningar som har rätt att förhandla om kollektivavtal samt en begränsad strejkrätt.

Regeringen har rätt att både kräva att medling sker i en arbetskonflikt och att bannlysa strejker. Lagen kräver att statsanställda garanterar ett minimum av verksamhet och kan tvångsinkalla åtminstone 50 procent av de anställda.

Fackliga organisationer

Lagen som reglerar den självständiga kanalmyndigheten förbjuder strejker bland dess anställda, men tillåter fackföreningar och kollektiva förhandlingar. I frizonerna finns inga kollektivavtal och alla konflikter måste lösas genom medling.

Panama har tre IFS-anslutna centralorganisationer: Confederación de Trabajadores de la República de Panamá (CTRP), Confederación General de Trabajadores de Panamá (CGTP), Convergencia Sindical (CS).