Qatar

Tack vare enorma tillgångar på olja och gas är Qatar ett av världens rikaste länder. Qatar är en absolut monarki där det mesta av den lagstiftande, verkställande och dömande makten utövas av emiren själv. Över 94 procent av arbetskraften är migrantarbetare helt utan fackliga rättigheter. 

Qatars medborgare är världens rikaste folk med högst BNP per capita, men de utgör bara ca 10 procent av Qatars ungefär två miljoner invånare. I stort sätt allt arbete i Qatar utförs av migrantarbetare från andra länder i Asien. Migrantarbetarna är exkluderade från de rättigheter och den välfärd som gäller för medborgarna.

Lagen förbjuder migrantarbetarna att organisera sig fackligt eller strejka. Enligt det kritiserade Kafala-systemet får migrantarbetare dessutom varken byta jobb eller lämna landet utan tillåtelse från sin ”Kafeel” – en slags sponsor för migrantarbetarens uppehållstillstånd som oftast är arbetsgivare själv. Om en migrantarbetare vill byta jobb måste han eller hon resa tillbaka till hemlandet eller bli papperslös.

Kafala-systemet kritiseras för att öppna upp för tvångsarbete och slaveri. Även om det finns lagar som reglerar arbetstid och andra villkor kan arbetsgivaren i princip ställa vilka krav som helst utan att de anställda har möjlighet att säga ifrån. Migrantarbetarna utsätts dessutom för omfattande diskriminering, de tvingas att bo i särskilda arbetsläger med ofta mycket dålig standard, de tillåts inte bo i samma områden som medborgare och får inte vistas i de centrala delarna i huvudstaden Doha.

Största delen av Qatars migrantarbetare arbetar i byggindustrin som växt enormt sedan Qatar tilldelades Fotbolls-VM 2022 och nya arenor, hotell och infrastruktur börjat byggas. Sedan dess har de slavliknande villkoren och många dödsfall på byggindustrin fått stor uppmärksamhet. Minst 1 200 byggnadsarbetare beräknas hittills ha dött i förberedelserna och världsfacket ITUC har beräknat att om ingenting görs åt de usla villkoren kan så många som 4000 arbetstagare dö i olyckor innan 2022.

En annan utsatt grupp är de hushållsanställda. Minst 52 fall av trafficking, misshandel och sexuella trakasserier mot hushållsanställda har enligt officiella siffror rapporterats sedan 2012. I inget av fallen har arbetsgivaren ställts inför rätta. Om en hushållsanställd lämnar sin anställning, även efter att ha utsatts för övergrepp, kan arbetsgivaren rapportera den anställde som ”frånvarande”. Därefter kan arbetstagaren arresteras och utvisas av polisen.

Den fackliga situationen

Fram till 2004 var alla facklig verksamhet förbjuden, fortfarande är de fackliga rättigheterna inskränkta och det saknas erkända fackföreningar. Dessutom är det fortfarande olagligt för migrantarbetare att bilda eller bli medlemmar i en fackförening. 

Efter hård kritik från flera människorättsorganisationer, fackföreningar och FN-organ har Qatars regering har lovat vissa förändringar av arbetsmarknadslagstiftningen, samt att agera mot de många dödsolyckorna. Men än finns inga indikationer på att regeringen är beredd att avskaffa Kafala-systemet eller tillåta migrantarbetare att organisera sig fackligt.

Trots att det inte finns några lagliga fackföreningar som organiserar migrantarbetare i Qatar pågår försök att organisera arbetstagare inom byggsektorn med hjälp av det globala byggnads- och träarbetarfacket BWI samt fackföreningar i Nepal och Indien.

En rad fackföreningar i migrantarbetarnas hemländer arbetar dessutom med att ge stöd, information och juridisk hjälp till medlemmar som arbetar i Qatar.

Uppdaterad juli 2014, Ville Henrik-Klemens och av Mats Wingborg 2015