Ryssland

Ryssland har genomgått en grundläggande demokratisering, samtidigt kritiseras president Putin för att använda alltfler metoder för att styra landet. Den största fackliga rörelsen är en reformerad fortsättning på den gamla "kommunistiska" fackliga strukturen.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
17 075 000 km2
Huvudstad
Moskva
Religion
Cirka 80 procent är kristna, i huvudsak rysk-ortodoxa, därutöver finns muslimer, buddister och judar
Invånare
144 miljoner
BNP/Invånare
29 000 US-dollar
Språk
Ryska är dominerande språk och förvaltningsspråk, därutöver finns många minoritetsspråk
UNDP/HDI
Ranking: 49, Index: 0.816. UNDP, 2018
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad: 

Under Sovjettiden dominerades den ryska ekonomin av tung industrin. I kölvattnet av privatiseringar och effektiviseringar har antalet anställda inom industrin sjunkit. Istället har olika former av servicenäringar vuxit. Under det senaste decenniet har arbetslösheten legat på omkring 6 procent. Det motsvarar cirka 5 miljoner personer. I själva verket är förmodligen andelen arbetslösa högre. Arbetslöshetsersättningen är låg och många tycker inte att det är någon idé att registrera sig som arbetslösa.

Inflationen i landet är hög vilket har gröpt ut värdet av lönerna. Stora grupper av arbetstagare har därför fått sänkta reallöner. En annan förändring är att andelen tidsbegränsade jobb har ökat dramatiskt. Likaså har det skett en ökning av olika former av deltidsjobb. Flera arbetsgivare, bland annat inom bilindustrin, har infört system med tidsbegränsade anställningar och semesterperioder utan betalning. Det har i sin tur lett till ökade spänningar på arbetsmarknaden. Inom bland annat bygg- och städbranschen finns en växande grupp migrantarbetare, de flesta av dessa kommer från olika grannländer. 

Den fackliga situationen: 

I Ryssland finns det två typer av fackföreningar. Dels de som överlevt från Sovjetperioden. Dels de som bildats efter Sovjets sammanbrott 1991.

Rysslands största fackliga organisation, Federation of Independent Trade Unions of Russia (FNPR), är en reformerad fortsättning av den gamla kommunistiska fackföreningsrörelsen. FNPR har demokratiserats och är med sina 21 miljoner medlemmar den största medlemsorganisationen inom Världsfacket ITUC. Till en del har FNPR fortfarande kvar sina gamla tillgångar, inte minst i form av lokaler och en del semesteranläggningar. FNPR har också lockats behålla en stor del av de tidigare medlemmarna.

Den andra formen av fackliga organisationer bildades efter Sovjets sammanbrott. I denna grupp av organisationer återfinns såväl lokala oberoende fackföreningar, fackförbund och fackliga centralorganisationer. Den kanske mest namnkunniga är Inter-Regional Trade Union Workers’ Association (MPRA) som inledningsvis initierades av bilarbetare i St. Petersburg. En annan av dessa nybildade organisationer är Konfederationen av arbetare i Ryssland (KTR). Två andra nybildade organisationer är Konfederationen av arbetare i Ryssland (KTR) och Ryska Konfederationen för arbetare (VKT). Både KTR och VKT är organisationer som bildats efter Sovjetunionens fall. VKT har redovisar omkring 1,3 medlemmar, organisationens starkaste fäste är gruvstaden Norilsk. KTR har cirka 1,2 miljoner medlemmar inom framför allt transport, hamnar, flyget etc.

Den reformerade fackliga rörelsen FNPR i särklass störst i Ryssland, men det är snarast de nybildade organisationerna som mest påminner om den svenska fackföreningsrörelsen. För dessa nybildade organisationer är frågor om löner och arbetsvillkor fortfarande det helt centrala, medan FNPR fortfarande har närmre band med statsapparaten och mer betonar rekreation och fritid.

Inom FNPR existerar också olika politiska falanger. Majoriteten försöker för närvarande att upprätthålla goda kontakter med president Vladimir Putin, strategin att ha goda förbindelser med den rådande politiska makten är av gammalt ryskt datum. Innan Putin blev president var det dock många som ansåg att hans politik var anti-facklig. FNPRs Lantarbetarförbundet var mest extrem i sin kritik och stödde den kommunistiske ledaren Gennadi Zyuganov i presidentvalet.

VKT och KTR fick ett omfattande amerikanskt stöd under uppbyggnadsskedet. Från amerikansk horisont trodde man vid den tidpunkten att den gamla fackliga strukturen helt skulle falla sönder och att det därför var logiskt att stödja nybildade organisationer. Det amerikanska perspektivet visade sig dock vara felaktigt. Det är den reformerade fackliga rörelsen, FNPR, som i dag dominerar den fackliga scenen.

VKT och KTR har endast inflytande inom vissa segment av arbetslivet. VKT organiserar många inom transportsektorn och KTR inom gruvsektorn. Politiskt har VKT närmat sig FNPR, medan KTR försöker behålla distansen till "fackföreningsrörelsens politiska centrum", som FNPR kallar sig själva. Problemet för både VKT och KTR är att de måste bibehålla en viss oenighet med FNPR – i annat fall har ju de två centralorganisationerna inget existensberättigande.

Även den Oberoende ryska fackliga centralorganisationen (SOTSPROF) har ansökt om medlemskap i ITUC – men inte blivit antagen. Orsaken är SOTSPROFs bristfälliga medlemsstatistik, det saknas trovärdiga uppgifter om hur stor organisationen är. SOTSPROF representerar högeroppositionen inom fackföreningsrörelsen. Inledningsvis profilerade sig SOTSPROF genom sitt stöd till Boris Jeltsin. Organisationen har sedermera fått allt sämre rykte, bland annat därför av att man tagit emot pengar från fascistiska fackföreningar i Italien.

En relativt nybildad facklig rörelse är Inter-Regional Trade Union Workers' Asspciation (MPRA). Den har främst sin bas inom bilindustrin. ZASITA är en facklig sammanslutning med bas bland kolgruvearbetare. Den fackliga sammanslutningen har med framgång drivit upp lönerna för sina medlemmar. I och med att landets starka beroende av kolenergi har kolgruvearbetarna en stark förhandlingsposition. Både stat och privata arbetsgivare har tvingats till reträtt.

2001 bildades APATIT, Associationen för fackföreningar på Pan-nationella och transnationella företag, en organisation som har arbetsgivarrepresentanter på flera ledande poster. De fackliga organisationerna hävdar att APATIT är en gul fackförening och fruktar att den ska locka över medlemmar från de genuina fackliga organisationerna. Ordföranden i APATIT, Anatolii Yashchenko, har deklarerat att man är missnöjda med hur FNPR företrätt fackföreningar verksamma i företag med "big capital".

En svårighet för den samlade ryska fackföreningsrörelsen är de svaga juridiska rättigheterna. Det är i princip omöjligt att organisera en laglig strejk vilket gjort det svårt att sätta press på arbetsgivarna i förhandlingarna. Det har i sin tur gjort att täckningen av kollektivavtal sjunkit, för närvarande finns emellertid ingen officiell statistik över hur stor täckningsgraden är. 

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Ryssland har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men det är vanligt att de mänskliga rättigehteran i arbetslivet kränks.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Ryssland:

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: Däribland Federation of Independent Trade Unions of Russia (FNPR), Confederation of Labour of Russia (KTR), Inter-Regional Trade Union Workers’ Association (MPRA) och Oberoende ryska fackliga centralorganisationen (SOTSPROF). Av dessa är FNPR och KTR medlemmar i Världsfacket ITUC.

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
3 - Trade rights index 3 short
Läs mer
3 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 3 betyder att det sker regelbundna kränkningar.