Slut upp för en konvention mot könsrelaterat våld i arbetslivet

OPINION: Könsrelaterat våld i arbetslivet är ett globalt problem. Trots det finns det fortfarande inget rättsligt instrument på internationell nivå som kan utgöra en utgångspunkt för åtgärder. Situationen i världen visar tydligt vikten av att fler parter nu behöver sluta upp bakom kravet på en ILO-konvention och rekommendation mot könsrelaterat våld i arbetslivet.

Könsrelaterat våld är ett globalt problem. Statistik från Världshälsoorganisationen visar att en dryg tredjedel av världens kvinnor och flickor över 15 år upplevt sexuellt eller fysiskt våld i hemmet, ute i samhället eller på arbetsplatsen.

Trots det finns det fortfarande inget rättsligt instrument på internationell nivå som kan utgöra en utgångspunkt för åtgärder mot könsrelaterat våld och trakasserier i arbetslivet. Under flera år har den globala fackföreningsrörelsen därför arbetat för en ILO-konvention och rekommendation som ett verktyg för att stoppa våldet. Det har nu lett fram till att en sådan, för första gången, ska diskuteras på ILO:s internationella arbetskonferens i Genève i juni 2018.

Det utbredda våldet i arbetslivet

Även om både kvinnor och män utsätts för våld och trakasserier i arbetslivet, leder strukturella maktförhållanden och ojämlikhet till att kvinnor blir betydligt mer utsatta. Studiervisar även vikten av att inta ett intersektionellt perspektiv i frågan för att förstå hur kombinationen av faktorer som exempelvis genus, etnicitet, ålder och funktionsvariation kan samspela för att skapa strukturer kring våld och trakasserier. Tydligt är dock att genus är en faktor som skär igenom samtliga aspekter.

Våldet förekommer i samtliga delar av världen, visar forskning. I exempelvis vissa textilfabriker i Syd- och Sydostasien – där mycket av de kläder vi köper i Sverige produceras – är sexuellt våld och trakasserier utbrett. Enbart i Bangladesh har över 60 procent av kvinnorna i textilindustrin hotats med våld på arbetet. I Uganda rapporterade 90 procent av kvinnorna i en stor undersökning att de utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Sveriges närområde är inte bättre: mellan 40 och 50 procent av kvinnorna i EU har upplevt oönskade sexuella närmanden, fysisk kontakt eller andra former av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det här är bara några få av många exempel, från hela världen.

En ILO-konvention som gäller alla behövs

Globalt är fackföreningsrörelsen enig om att en ILO-konvention och rekommendation skulle vara av stor betydelse. Att konventionen kommer till stånd är viktigt av flera orsaker.

Det skulle skapa en internationell standard mot könsrelaterat våld i arbetslivet, vilket inte finns idag. Det skulle även skapa en möjlighet att modernisera och bredda definitionen av vad våld och trakasserier faktiskt innebär. Dessutom skulle det innebära ett internationellt erkännande av att det våld, som framförallt kvinnor utsätts för i samhället, har en mycket negativ inverkan på deras arbetsliv.  

Men det finns såklart fler argument. Även om ILO antagit ett antal andra riktlinjer som hänvisar till olika former av våld och trakasserier, tar inget av dem itu med våld och trakasserier som sitt främsta syfte, och ger inte heller någon detaljerad vägledning i hur problemen ska hanteras. Dessutom nämns endast våldet i förhållande till vissa grupper av arbetstagare, eller vissa sektorer och yrken. Det innebär att det lämnas en lucka för de som inte omfattas av riktlinjerna, vilket i realiteten utgör den stora majoriteten av världens arbetstagare. Det behövs därför en konvention som gäller alla arbetstagare.

Ett ökat stöd är nödvändigt

Diskussionerna kring en konvention på årets ILO-konferens kan leda fram till ett beslut på arbetskonferensen 2020. Där kommer det krävas att två tredjedelar av delegaterna, som utgörs av arbetsmarknadens parter och regeringsrepresentanter, röstar för en ny konvention. Att det stödet kommer att finnas är långt ifrån självklart.

Sveriges regering bör därför visa ledarskap i frågan och offentligt deklarera sitt stöd för en konvention och rekommendation, med uppmaningen att fler stater ska ställa sig bakom kravet.

Situationen i världen visar tydligt vikten av att fler parter nu behöver sluta upp bakom kravet på en konvention och rekommendation mot könsrelaterat våld i arbetslivet. Detta som ett stort steg framåt i arbetet för att garantera alla människors rätt till ett anständigt arbetsliv.

Konvention, rekommendation, ratificering…

Så blir konventionen ett användbart verktyg

Antagandet av en ILO-konvention är ett viktigt första steg och innebär att fackföreningar, arbetsgivare och regeringar har kommit överens om att konventionen behövs och att det är möjligt att lagstifta eller sluta avtal om innehållet. Men det är viktigt att förstå att arbetet inte slutar där.

För att konventionen ska bli användbar bör det sedan följas av att medlemsländerna ratificerar konventionen. Det innebär att länder förbinder sig att tillämpa konventionen i nationell lag. Klagomål kan då göras mot länder för eventuella överträdelser, vilket därmed innebär ett kraftfullt instrument för att få länder att följa konventionen.

Tillkommer dessutom en kompletterande rekommendation ger en sådan detaljerade riktlinjer för hur konventionen kan genomföras, vilket skulle utgöra ett ännu starkare gemensamt instrument.

Ruben Wågman, påverkans- och programhandläggare, Union to Union

Läs mer:

Mellan den 14 februari och 8 mars pågår en global facklig kampanj för att skapa opinion och tryck underifrån för en ILO-konvention mot könsbaserat våld och trakasserier i arbetslivet.

Union to Unions kampanjsida

Fördjupa dig och se hur du kan engagera dig här.

Världsfackets kampanjsida

Världsfacket ITUC erbjuder massor av information och material på engelska på sin kampanjsida.