Somalia

Somalia är ett utpräglat klansamhälle och en stor del av befolkningen är nomader. Sedan 1991 råder inbördeskrig och kaos, men vissa samhällsfunktioner har sakta åter börjat fungera och viss facklig verksamhet bedrivs. Somalia är ett av få länder i Afrika där samma språk talas av de flesta i landet. Det är näst intill omöjligt att bedriva någon facklig verksamhet i dagens läge.

Den norra delen av landet, Somaliland, betraktar sig som en självständig stat som dock inte erkänts internationellt.

Fakta

Statsskick
osäkert i dagsläget
Yta
637 660 km²
Huvudstad
Mugadishu, 1,4 milj.inv.
Religion
islam (sunni)
Invånare
12,3 milj. inv. (uppskattn 2016)
BNP/Invånare
uppgifter saknas
Språk
somaliska
UNDP/HDI
Uppgifter saknas
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 105, 182

Den fackliga situationen: 

Viss facklig verksamhet kan bedrivas; 2014 ratificerade Somalia tre av ILO:s kärnkonventioner; nr 87 Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, nr 98; Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt och nr 182: Mot de värsta formerna av barnarbete. Det ses som en stor framgång för den fackliga organisationen som drivit frågan. 2017 strejkade lärare vid universitetet mot uteblivna löner.  Men även om möjligheterna att bedriva facklig verksamhet har förbättrats något de senaste åren har också mord på fackligt aktiva förekommit. Världsfacket, ITUC har protesterat och även ILO har uttalat sig och krävt att regeringen ska agera. Internationella Journalistfederationen, IFJ har flera gånger protesterat och begärt att regeringen ska sluta inskränka yttrandefriheten agera mot och gripa de som angriper och mördar journalister.

Fackliga organisationer: 

Det finns två fackliga centralorganisationer i Somalia.

Federation of Somali Trade Unions, FESTUmed 26 840 medlemmar är anslutet Världsfacket, ITUC.

The Somalia Congress of Trade Unions (SOCOTU) är inte anslutet till ITUC men till OATUU, (Organization of African Trade Union Unity).  Regeringen har upplåtit lokaler till SOCOTU.

Historia: 

Den 1 juli 1960 slogs den tidigare italienska (södra delen) och den brittiska kolonin Somaliland (norra delen) ihop och blev det självständiga Somalia. 1969 tog general Mohammed Siad Barre makten genom en militärkupp. Han gjorde somaliska till officiellt språk i landet och lät skapa ett somaliskt skriftspråk med latinskt alfabet. Politiska partier förbjöds. Siad Barre fick starkt stöd av Sovjetunionen, men när han 1977 aktivt stödde ett uppror bland somalitalande i Ogadenprovinsen i Etiopien förändrades läget; Sovjetunionen började istället ge stöd till Etiopien medan USA började stödja Somalia. Kriget ledde till stora förödelser för både Etiopien och Somalia, utan att gränserna kom att ändras. Samtidigt började Siad Barres förlora kontrollen överlandet. Under i stort sett hela 90-talet och 00-talet har landet varit i inbördeskrig, utan fungerande samhällsinstitutioner.

Statsskick och politik: 

2009 kunde ändå ett övergångsparlament utse president men läget har fortsatt att vara kaotiskt med ständiga attacker från islamistorganisation al-Shabab som kontrollerat de södra delarna av landet. 

Presidenten utses av parlamentet och såväl 2012 som 2017 besegrades den sittande presidenten. Den nuvarande presidenten heter Mohamed Abdullahi "Farmajo" Mohamed

2017 påbörjades en repatriering av flyktingar från Kenya.

Ekonomi: 

Försörjningsläget är kritiskt i landet p.g.a. kriget och missväxt. Boskapsskötsel och fiske utgör huvudnäringar. Telekommunikationsfirmor tillhandahåller den billigaste priserna på internationell trafik i Afrika.

Piratverksamheten utanför Somalias kust har gjort att FN:s Säkerhetsråd har godkänt att militära styrkor som bekämpar piraterna får verka även på somaliskt territorialvatten.

Senast uppdaterad: 

Uppdaterad januari 2018:
Kjell Kampe                       

För mer information, kontakta                                                                                              info@uniontounion.org

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5+ - Trade rights index 5+ short
Läs mer
5+ - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5+ betyder kollapsad rättsstat. Ingen garanti för rättigheter.