Sudan

Sudan var fram till delningen i juli 2011 Afrikas till ytan största land. Regimen är en hård islamistisk diktatur som bl.a. infört sharialagar. Landet är oerhört bördigt, men det tidigare långa inbördeskriget i söder och i Darfurprovinsen har förhindrat all utveckling. Normal facklig verksamhet är inte möjlig.

Historia

Ända sedan Sudans självständighet 1956 har landet plågats av oroligheter och inbördeskrig mellan muslimska och arabiska folkgrupper i de norra delarna och de svarta och kristna i söder. Efter en komplicerad fredsprocess delades landet 2011 då Sydsudan blev en självständig nation och erkändes av Sudan. Man är dock inte överens om gränsdragningen och hårda strider har utbrutit vid flera tillfällen. Det finns fler regioner som har önskan om självstyre eller självständighet. 2004 blossade en ny konflikt upp i den västra delen av landet, Darfurprovinsen, ett område av Frankrikes storlek. Sedan 1983 har mellan 1,5 och 2 miljoner människor dödats och fyra miljoner blivit hemlösa. Flera miljoner befinner sig på flykt inom landet och omkring en miljon sudaneser är på flykt utomlands.

Statsskick och politik

Sudan är en av världens hårdaste diktaturer även om vissa lättnader kan skönjas. Lagstiftningen bygger på sharia. I valen 2015 som bojkottades av den verkliga oppositionen fick Omar Hassan al-Bashir 94% av rösterna i presidentvalet och hans parti 323 av 426 platser i parlamentet.

Internationella brottsmålsdomstolen i Haag har begärt att president Bashir skulle ställas inför rätta för brott mot mänskligheten i Darfur. Al-Bashir har dock fått stöd av Afrikanska Unionen, Arabförbundet och de flesta ledare inom landet.

2012 bildades en proteströrelse och demonstrationer mot regimen har blivit vanliga.

Organisationen Transparency International bedömer Sudan som det tredje mest korrumperade landet i världen (efter Nordkorea och Afghanistan).

Ekonomi

Sudans ekonomi har många problem att brottas med; inbördeskriget och den ständiga politiska instabiliteten, vädrets makter där torka drabbat jordbruket hårt i flera år, enorm utlandsskuld och en kontraproduktiv ekonomisk politik. 80% av befolkningen får sin utkomst från jordbruket. Regimen har de senaste åren gjort vissa eftergifter för Världsbankens och IMF:s krav och bl.a. inlett privatiseringar och samarbete med internationella oljebolag. När Sydsudan bildades förlorade Sudan ca 75% av sina oljeinkomster och den ekonomiska krisen har fördjupats.

Den fackliga situationen

Normal facklig verksamhet är inte möjlig i Sudan, även om  marginella förbättringar ägt rum de senaste åren. Det förekommer trots allt strejker och facklig aktivitet. 2013 gjordes en överenskommelse mellan SWLUTF och det centrala facket i Sydsudan om samarbete. 2015 upplöste regimen det sudanesiska journalistförbundet.

Lönerna i Sudan bedöms vara bland de lägsta i världen. Barnarbete är vanligt.

Fackliga organisationer

1993 inrättades med regimens stöd Sudan Workers Trade Union Federation (SWTUF) som enda fackliga centralorganisation. Organisationen går inte längre helt i regimens ledband; man stödde t.ex. strejkande lärare i Darfur 2015.

Uppdaterad mars 2016: Kjell Kampe

För mer information, kontakta: Union to Union