Sydkorea

Sydkorea är ett framgångsrikt industriland. Ekonomin präglas av stora företag, särskilt inom varv, bil- och elektronikindustrin. Regeringen är auktoritär och antifacklig. Samtidigt är de fackliga organisationerna stora och de protesterar uttryckligt mot den förda politiken. Under senare år har motsättningarna mellan regeringen och de fackliga organisationerna skärpts.

Historia

När väl den japanska ockupationen upphörde 1945 trodde koreanerna på en framtid i frihet. Men Korea blev snabbt en bricka i det kalla kriget. I norr dominerade Sovjet och i söder ställdes Korea under USA:s kontroll. Två skilda stater började formas. Den 25 juni 1950 anklagade FN:s säkerhetsråd Nordkorea för att attackera Sydkorea. FN-trupper, som i stort sett bara bestod av amerikanska styrkor, sattes in på sydsidan. Ett stilleståndsavtal tecknades 1953 och gränsen fastställdes till 38:e breddgraden, det vill säga där den gått före kriget.

Statsskick och politik

Delningen av Korea är ett ohyggligt trauma för det sydkoreanska samhället. Nordkorea är det enda land som Sydkorea har en landgräns mot. Samtidigt är Nordkorea omöjligt att besöka. Efter Koreakriget följde en brutal militärregim som USA stöttade med ett massivt ekonomiskt bistånd. Presidenten och generalmajoren Park Chung Hee genomdrev i början av 70-talet den så kallade anti-kommunistlagen, som i stort sett förbjöd all opposition. Trots det växte motståndet främst från studenterna. Från mitten av 80- talet har Sydkorea successivt demokratiserats.

I början av 2008 tillträdde presidenten Lee Myung-bak. Han tillhör det antifackliga partiet Hannara Dang och inledde omedelbart en radikal omprövning av politiken. Presidenten lade fram ett helt paket av reformer; mindre inflytande för facket, sänkta skatter för de rikaste, privatiseringar och bolagiseringar av offentlig verksamhet, högre avgifter i skolsystemet och en förskjutning från fasta anställningar till fler tillfälliga och osäkra anställningar. 

I februari 2013 utsågs Park Geun-hye till Sydkoreas första kvinnliga president. Hon är dotter till den tidigare presidenten Park Chung-hye och har tidigare varit ordförande för det konservativa partiet Saenuri. Park Chung-hye är uttalat kritisk till landets fackföreningsrörelse. Hon har fortsatt den skarpt antifacklig politik som inleddes av Lee Myung-bak.

Under 2016 avslöjades att Park Chung-hye under lång tid hade konspirerat med den religiösa sektledaren Choi Soon-sil. Skandalen gav upphov till en våg av folkliga protester med enorma demonstrationer i landets huvudstad Seoul. I december 2016 beslutade en majoritet av parlamentet att Park Chung-hye ska suspenderas från presidentposten och ställas inför riksrätt.

Ekonomi

Det sydkoreanska ekonomiska undret har byggt på en interventionistisk statsapparat. Genom förmånliga krediter och en protektionistisk handelspolitik gynnade staten längre de sydkoreanska storföretagen. De stora företagen som Hyundai, KIA-Motors, Deawoo, Goldstar och Samsung gjorde under en följd av år enorma vinster. Grunden för det fackliga uppvaknandet var att de anställda krävde att få en större del vinsten. När nya fackliga företrädare krävde ordentliga lönelyft slöt snabbt stora grupper av de anställda upp.

Den fackliga situationen

1986 exploderade situationen på arbetsmarknaden och en våg av strejker sköljde över landet. På bara ett år ökade antalet vilda strejker från 278 till nästan 4000. I ett slag ökade också antalet lokala fackföreningar från 3000 till 7000. Det viktigaste kravet i den militanta fackföreningsrörelsen var lönehöjningar. Den koreanska statens svar blev oerhört brutalt. Många stora arbetsplatser blev rena krigszoner. Våldsamma slagsmål utbröt mellan fackföreningsmedlemmar och polis. När dimmorna skingrats startade utrensningarna på företagen. Över 2000 fackligt förtroendevalda arresterades av polis och nära 5000 avskedades. För många människor blev repressionen en personlig tragedi. De gripna fick sitta i fängelse i upp till ett år. Av de fängslade och avskedade är det ytterst få som fick tillbaka sina arbeten.

Protestvågen under slutet av 80-talet kom att omstöpa den sydkoreanska fackföreningsrörelsen. Ett viktigt element i förnyelse blev bildandet av den nya fackliga centralorganisationen KCTU. Den nya fackliga rörelsen hade framför allt sin bas på landets stora företag, med stora lokala fackföreningar på varven och bilindustrin. Fortfarande är genomsnittsstorleken på KCTU:s lokala klubbar drygt 400 medlemmar. Även den radikala studentrörelsen var viktig för KCTU:s framväxt.

För att utmana den politiska makten har medlemmar inom KCTU tagit initiativ till bildandet av två nya politiskt partier, varav Demokratiska arbetarpartiet, DLP, är det mest välkända. Partibildandet har dock inte blivit någon större framgång och partierna har fått få röster i det allmänna valet.

Vid sidan av KCTU finns den gamla fackföreningsrörelsen FKTU, som länge hade starka band till toppskiktet i den sydkoreanska statsapparaten. Under 1990-talet skedde dock en inre reformering av FKTU. År 1997 organiserade FKTU och KCTU en gemensam generalstrejk mot regeringens förslag till allt hårdare arbetsmarknadslagar. Sedan den aktionen har det funnits ett samarbete mellan de två fackliga centralorganisationerna, även om många åsiktsskillnader lever kvar.

President Park Geun-hye har fortsatt att föra en antifackliga politik. Den 21 november 2015 attackerade kravallpolis den fackliga organisationen KCTU:s huvudkontor och beslagtog dokument, utrustning och datorer. Samtidigt arresterades flera fackliga företrädare och myndigheterna utfärdade en häktningsorder på KCTU:s ordförande Sang-Gyun Han. 

Under 2016 skärptes motsättningarna mellan de fackliga organisationerna och regeringen ytterligare. Flera fackliga ledare fängslades och många företagsledare började agera antifackligt i linje med regeringens politik. Det är därför inte förvånande att många fackliga organisationer deltog i de växande folkliga protesterna mot Park Geun-hye under hösten 2016.

Fackliga organisationer

Både Federation of Korean Trade Unions (FKTU) och South Korean Confederation of Trade Unions (KCTU) är i dag medlemmar av Internationella fackliga samorganisationen (IFS). FKTU har 26 medlemsförbund och omkring 740 000 enskilda medlemmar. KCTU har 17 medlemsförbund och 682 000 enskilda medlemmar.

Mats Wingborg, uppdaterat 2017