Tadzjikistan

Tadzjikistan har härjats av ett förödande inbördeskrig som lett till tiotusentals döda och stora flyktingströmmar. Nu råder fred i landet, men infrastrukturen är skadad. Tadzjikistan är Centralasiens fattigaste stat. De fackliga organisationerna är svaga.

Fredsfördraget 1997 innebar slutet på ett inbördeskrig som lett till tiotusentals dödsoffer och en gigantisk flyktingström till Afghanistan. Kriget uppstod genom olösta konflikter mellan det gamla kommunistiska styret och krafter inom den islamiska-nationalistiska oppositionen.

1999 tog fredsprocessen ett nytt steg när den högsta domstolen tog bort förbudet mot politisk opposition. Därmed legaliserades också det stora oppositionspartiet UTO (United Tajik Opposition).

Landets president Imamali Rahmonov har goda relationer med Ryssland och stora ryska trupper finns i Tadzjikistan nära gränsen mot Afghanistan.

Mellan 80 och 90 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Befolkningstillväxten är den högsta i det forna Sovjetunionen. Höga berg upptar 90 procent av landytan, några på över 7 000 meter. Endast sju procent av landytan är uppodlad. I den södra provinsen Kurghan Thube finns de bomullsodlingar som tillsammans med aluminiumbrytningarna svarar för den samlade exporten.

Befolkningsmässigt är landet splittrat. 60 procent är tadzjiker, men det finns också stora grupper av uzbeker och ryssar. Medan övriga centralasiatiska folkgrupper talar turkiska språk, talar tadzjikerna ett persiskt språk, därigenom finns en kulturell kontaktpunkt med Iran.

Det finns ingen oberoende fackföreningsrörelse i landet och det som fanns av gamla fackliga strukturer har lidit svår skada av det tidigare inbördeskriget.

Uppdaterad februari 2014

Mats Wingborg

upp