Tanzania

Tanganyika och Zanzibar var brittiska kolonier från 1914 till självständigheten 1961. 1963 bildade de unionen Tanzania. Landet har varit politiskt stabilt, men ekonomisk fattigt och varit det land som fått mest svenskt bistånd genom åren. Fackföreningsrörelsen är väl organiserad. Två centralorganisationer – TUCTA  på fastlandet och ZATUC på Zanzibar är anslutna till Världsfacket, ITUC. 

Historia

De allra tidigaste människorna bedöms ha levt i Rift Valley i Tanganyika. Tanganyika var en tysk koloni mellan 1885 och 1914, medan öarna Zanzibar och Pemba var brittiska. 1961 uppnådde Tanganyika och 1963 Zanzibar sin självständighet. Kort därefter bildade Tanganyika och Zanzibar unionen Tanzania med Julius Nyerere som president. 1967 startade Nyerere ett experiment med att försöka skapa en afrikansk socialism och bygga upp s.k. Ujamaa-byar med kollektivjordbruk.

Tanzania hade under 70-talet ett nära samarbete med bl. a. Kina som finansierade och byggde den så kallade Tazarajärnvägen mellan Tanzania och Zambia. Nyerere förblev president till 1985 då han – som en av få presidenter i Afrika som suttit länge vid makten – självmant avgick. Samarbetet mellan Sverige och Tanzania har också varit mycket tätt, speciellt nära under Nyereres tid som president.

Statsskick och politik

Flerpartival hölls för första gången 1995. Valen har sedan dess dominerats av CCM, Chama Cha Mapinduzi (Revolutionary State Party). I presidentvalet oktober 2015 segrar CCMs kandidat John Magufuli men inte överlägset som tidigare CCM-kandidater. Hans popularitet ökar när han drar ner på höga regeringsrepresentanters (inklusive sina egna) förmåner.

På Zanzibar som har en egen president valdes också CCMs kandidat, Ali Mohamed Shein. Valet i oktober 2015 ogiltigförklarades och omvalet i mars 2016 bojkottades av oppositionen. Frågan om att lämna unionen med Tanganyika aktualiseras med jämna mellanrum.

Det politiska klimatet i Tanzania har hårdnat betydligt de senaste åren. Som exempel kan nämnas att en oppositionstidning har stängts och politiska möten har förbjudits.

Ekonomi

Tanzanias första legendariske president Julius Nyerere, försökte bygga en afrikansk socialism. Nu är landet en marknadsekonomi.

Tanzania tillhör världens fattigaste länder och är ett av de länder som beviljats stora skuldavskrivningar. Landet var länge helt beroende av bistånd. Den ekonomiska utvecklingen har de senaste åren varit positiv, bl.a. stora gas- och guldfyndigheter har gjort att utländska investeringar, inte minst kinesiska, har ökat starkt och Tanzania räknas nu till de s.k. lejonekonomierna i Afrika.

Jordbruket står för 85 % av exporten och 90 % av befolkningen får sin utkomst från det. Klimat och jordmån begränsar dock odlingsmöjligheterna. Turismen är också viktig före ekonomin.

2015 enas Tanzania och med 25 afrikanska länder om ett frihandelsavtal.

Den fackliga situationen

Grundläggande fackliga rättigheter finns inskrivna i lag och strejker förekommer. I praktiken kränks fackliga rättigheter ofta. Facken arbetar aktivt för att stärka kvinnornas situation i arbetslivet, motverka trakasserier, missförhållanden för domestic workers och för att förhindra barnarbete.

Fackliga organisationer

Fackföreningsrörelsen etablerades i mitten av 1950-talet med nära koppling till självständighetsrörelsen. 1991 inleddes en facklig frigörelseprocess. 2003 bildades Zanzibar Trade Union Congress, ZATUC som en helt självständig centralorganisation med 15 000 medlemmar.

Centralorganisationen på fastlandet Trade Union Congress of Tanzania, TUCTA med 350 000 medlemmar består av tolv förbund och har en stabil ekonomi. TUCTA och ZATUC är anslutna till Världsfacket, ITUC och Organization of African Trade Union Unity, OATUU.