Thailand

Historia

Den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra störtades av militär 2006. Så småningom övertog det Demokratiska partiet makten men det skulle dröja till 2011 innan nya politiska val utlystes.

Vid detta val 2011 vann partiet Pheu Thai Party (PTP) en jordskredsseger och fick ensam majoritet i parlamentet. Det var andra gången i landets historia som ett parti fått över hälften av rösterna. Ny premiärminister blev Yingluck Shinawatra. 

Sedan den 7 maj 2014 styrs landet av militären. Då avsattes premiärministern Yingluck Shinawatra av Författningsdomstolen. 

Statsskick och politik

Under det senaste decennierna har landet växlat mellan parlamentariskt styre och militärt styre.

Även monarkin har en betydande roll. Den nuvarande kungen, Bhumibol, är sjuk och har inte visat sig offentligt på flera år, men tidigare har han utövat ett direkt inflytande på politiken. Flera personer sitter fängslade därför att de har skändad kungen. 

I Thailand pågår också en dragkamp mellan de "gula" och de "röda". Dessa grupper är inga politiska partier utan snarare rörelser som båda styrs av ekonomiska eliter, de gula står dock närmare militären och kungen.

Ekonomi

Den thailändska ekonomin består av flera framgångsrika näringar – från textil, till elektronik och ris och gummi. De viktigaste exportländerna återfinns i Asien.

I Thailand sker en snabb industrialisering. I synnerhet i provinsen Rayong har många utländska företag etablerat sig. En orsak är att lönekostnaderna gått upp i Kina och att företagen därför letar efter nya länder att investera i.

En betydelsefull del av den thailändska ekonomin är fisket, landet har Asiens tredje största fiskeflotta efter Kina och Japan. Thailand har också blivit ett internationellt centrum för piratföretag, det vill säga företag som producerat varor - klockor, kläder etc - med annat företags varumärke.

I delar av Thailand sker en snabb industrialisering och Thailand är även ett stort turistland med över sju miljoner besökare per år.

Flera tusen thailändska arbetare reser varje sommar till Sverige för att försörja sig på att plocka vilda bär. Sommaren 2013 blev 200 av bärplockarna lurade på sina löner vilket ledde till stora protester i Thailand. Till sist nåddes en förlikning i thailändsk domstol, men endast en mindre del av bärplockarna fick ut sina löner.

Den fackliga situationen

Den fackliga rörelsen i Thailand är svag och splittrad. Det finns nio registrerade fackliga centralorganisationer i landet, men de flesta är små och spelar en obetydlig roll på arbetsmarknaden.

Fyra av de fackliga centralorganisationerna tillhör världsfacket ITUC. Störst av dessa är National Congress Private Industrial of Employees (NCPE) som redovisar 150 000 medlemmar.

Näst störst är State Enterprise Workers’ Relations Confederation (SERC) med 50000 medlemmar. De två minsta medlemsorganisationerna är Labour Congress of Thailand (LCT) och Thai Trade Union Congress (TTUC), som båda uppger att man har 25000 medlemmar.

Sammantaget är omkring tre procent av den totala arbetskraften fackligt organiserad. Bäst har den fackliga tillväxten varit inom turistbranschen.

Fackliga organisationer

Tre fackliga centralorganisationer tillhör världsfacket ITUC: National Congress Private Industrial of Employees (NCPE), Thailand Labour Congress of Thailand (LCT) och Thailand Thai Trade Union Congress (TTUC).

 

Mats Wingborg, uppdaterat 2014

För mer information, kontakta info@uniontounion.org