Togo

Den franska kolonin Togo blev självständigt 1960. Efter några år grep Gnassingbé Eyadéma makten i en kupp och styrde landet i 40 år till sin död 2005. Den politiska situationen har sedan dess varit osäker. Ekonomin baseras på jordbruket med export av kaffe, kakao och bomull. Det finns flera fackliga centralorganisationer i landet. Grova kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga.

Den fackliga situationen: 

Arbetsmarknadslagen från år 2006 ger rätt till kollektivavtalsförhandlingar och begränsad strejkrätt, men strejkrätten gällert.ex. inte anställda i sjukvården.  

Strejker förekommer. När de offentliganställda genomförde strejkaktioner för högre löner och bl.a. fick stöd av eleverna en månad före valet 2015 stängde regeringen alla skolor. I mars 2016 strejkade privatanställda i det största mobiltelefonbolaget. 

IFS regionala organisation har sitt högkvarter i Lomé, liksom Lärarinternationalen och Internationalen för stats- och kommunalanställda. 

Barnarbete är utbrett. Regeringen har satt en gräns på 18 år för att bli anställd som ’domestic worker’. 

Fackliga organisationer: 

Fram till 1991 fanns det endast en laglig centralorganisation, Confédération Nationale des Travailleurs du Togo (CNTT) som var nära allierat med det styrande regeringspartiet. När Nationella Konferensen 1991 upphävde CNTTs särställning och frös organisationens tillgångar uppstod omedelbart en rad nya fackliga organisationer.  

Snabbast växte Confédération Syndicale des Travailleurs du Togo (CSTT) som har 79 172 medlemmar och Union Nationale des Syndicats Indépendants du Togo (UNSIT) som har 9 000 medlemmar. CNTT som idag är partipolitiskt obunden har 55 000 medlemmar.  

Från mitten av 90-talet finns ett fackligt paraplyorgan, Intersyndicale, där alla centralorganisationer utom UNSIT, deltar. CNTT, CSTT och UNSIT är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. 

Historia: 

Den tyska kolonin Togoland delades efter 1:a världskriget mellan Storbritannien och Frankrike. 1957 röstade invånarna i den engelska delen för att anslutas till Ghana. Den franska delen blev det självständiga landet Togo 1960.  

Efter några år med parlamentariskt flerpartisystem grep Gnassingbé Eyadéma makten och förbjöd alla politiska partier. Eyadéma lyckades behålla makten till sin död i januari 2005. Då hade han suttit längre vid makten än någon annan afrikansk president. I strid mot konstitutionen installerade militären hans son Faure Gnassingbé som ny president. Den starka reaktionen från främst Afrikanska Unionen, tvingade fram presidentval som hölls 2005. I ett hårt kritiserat val utsågs Faure Gnassingbé till segrare. 

Statsskick och politik: 

Valet 2005 ledde till svåra oroligheter under lång tid. I det uppskjutna parlamentsval som hölls i juli 2013 fick presidentens parti Rassemblement du Peuple Togolais, RPT ca 2/3 av alla platser. Under jämförelsevis lugna former återvaldes Faure Gnassingbé 2010 och i april 2015.

Ekonomi: 

Huvuddelen av befolkningen arbetar inom jordbruket. Kakao, kaffe och bomull exporteras. Inom industrisektorn är utvinningen av fosfat en viktig exportvara. Fallande världsmarknadspriser och ökad konkurrens har skapat problem, som dock lättat något. 2010 beviljades Togo det sista steget i den s.k. Parisklubbens skuldavskrivningsprogram som inneburit att stora delar av statsskulden avskrivits. 

Senast uppdaterad: 

Mars 2016 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.