Trinidad och Tobago

Trinidad och Tobago har tack vare sin olje- och gasproduktion, en av de starkaste ekonomierna i Västindien. Befolkningen är en blandning av ättlingar till svarta slavar och indiska kontraktsarbetare. Trots landets goda ekonomi är arbetslösheten hög och de sociala skillnaderna stora.

Trinidad är den sydligaste ön i Västindien, belägen bara drygt en mil nordöst om Venezuelas kust. Den andra ön Tobago, ligger i sin tur tre mil nordöst om Trinidad. Landet var en brittisk koloni fram till självständigheten 1962.

Befolkningen består främst av ättlingar till afrikanska slavar, europeiska kolonisatörer och så kallade kontraktsarbetare från Indien, som värvades för att arbeta på Trinidad under 1800-talet sedan slaveriet avskaffats. Omkring 40% av invånarna har indiskt ursprung medan en ungefär lika stor grupp är av afrikansk härkomst. Det har tidvis funnits spänningar mellan de två folkgrupperna men under de senaste åren har dessa integrerats allt mer.

Trinidad och Tobago har en av de starkaste ekonomierna i Västindien. Den bygger framför allt på olje- och gasproduktion, som svarar för 80% av exportinkomsterna och omkring 40% av BNP. Oljeproduktion blev landets största näringsgren på 1940-talet. Stigande oljepriser under 1970-talet medförde snabb tillväxt och BNP per invånare fördubblades mellan 1978 och 1982. Jordbrukssektorn som domineras av sockerplantage, svarar numer bara för ett par procent av BNP.

Beroendet av olja och gas har fått Trinidad och Tobago att sedan 1980-talet försöka utveckla industrin, finanssektorn och turismen. Öarna har på senare år utvecklats till ett regionalt finanscentrum. Det finns flera banker, varav ett par utländska, och ett flertal andra finansinstitut.

Arbetsmarknadslagen ger alla löntagare rätt att bilda eller tillhöra fackliga organisationer och ger också rätt till kollektiva förhandlingar. Strejker får inte förekomma inom oumbärlig samhällsservice eller när regeringen anser att landets intressen hotas. Strejker är inte heller tillåtna inom utbildningssektorn och bland anställda i Centralbanken.

För att få rätt att föra kollektiva förhandlingar måste en facklig organisation ha stöd av en absolut majoritet av löntagarna. Förhandlingar tillåts endast för avtal som löper på mellan tre och fem år vilket utestänger korttidsanställda från att omfattas av kollektivavtal.

Regeringen vill fortfarande inte förhandla med facken inom offentlig sektor. Den har systematiskt vägrat ändra lagstiftningen om oumbärlig samhällsservice och kollektiva förhandlingar så att den skall ligga i linje med ILO-konventionerna.

Uppdaterat januari 2013
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org

upp