Tunisien

Tunisien är ett av de ekonomiskt mest utvecklade länderna i Afrika. UGTT som är den enda fackliga centralorganisationen har en stark ställning i samhället och var en drivande kraft i den folkliga revolten som inledde "den arabiska våren" 2011.

Historia

Frankrike styrde Tunisien från 1880-talet till 1956. I de första valen segrade befrielserörelsens ledare Habib Bourguiba. 1987 avsattes den då senile, 84-årige Bourguiba och ersattes av premiärministern Ben Ali. I december 2010 begick en ung gatuförsäljare självmord i protest mot urusla levnadsvillkor. Händelsen blev upptakten till den protestvåg som svepte över arabvärlden och som ledde till att president Ben Ali avsattes. 

Statsskick och politik

Vid valen efter revolutionen 2011 blev der moderata islamistpartiet Ennahda största parti, men de har dock haft svårt att enas och möta folkets förväntningar efter revolutionen. I parlamentsvalen 2013 vann det sekulära partiet Nida Tounes och i presidentvalet i december 2014 vann partiets kandidat den 88-årige Caid Essebsi. Efter en långvarig politisk kris utsågs en enhetsregering i augusti 2016.

2014 fick Tunisien en ny grundlag med starkt skydd för mänskliga rättigheter och stark presidentmakt.

Ekonomi

Tunisiens ekonomi är relativt diversifierad med en betydande jordbrukssektor, gruvindustri, olje- och energisektor, turism och tillverkningsindustri. EU är Tunisiens viktigaste handelspartner. Cirka 200 000 tunisier arbetar i Frankrike. Utlandsskulden är stor och arbetslösheten hög. Den ekonomiska krisen och de många terroristbrotten har drabbat Tunisien hårt, särskilt turistnärinen som 2015 minskade med 15 %. 

Arbetskraften är i allmänhet utbildad och nästan alla kan läsa och skriva. Däremot råder brist på yrkesutbildade tekniker, medan det finns ett överskott av utbildade medicinare och farmaceuter.

Den fackliga situationen

UGTT, Union Générale Tunisienne du Travail var den bäst organiserade kraften och var drivande i den folkliga resningen 2010-11. Man har därefter fortsatt att driva på för en demokratisk utveckling, vilket också ledde till starka motsättningar med den islamistledda regeringen 2011-13. Efter revolutionen förs regelbundna förhandlingar om kollektivavtal för de offentligt anställda. I januari 2013, på tvåårsdagen av revolutionen, undertecknades ett 'Socialt kontrakt' med riktlinjer för framtida samarbete mellan regeringen och UGTT. Fackliga rättigheter är garanterade i lag, men kränkningar är dock inte ovanliga, speciellt inte inom den privata sektorn. I december 2016 träffades ett kollektivavtal för statsanställda efter långdragna förhandlingar och hot om strejk.

2015 fick UGTTs och dess generalsekreterare Houcine Abbasi ta emot Nobels fredspris för sin del i demokratiarbetet efter revolutionen 2011.

Fackliga organisationer

Efter flera försök som stoppats av den franska kolonialmakten bildades Union Générale Tunisienne du Travail, UGGT år 1946. UGGT som är landets enda centralorganisation har 517 000 medlemmar och är anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. Organisationen spelar en viktig roll i det tunisiska samhället och satsar mycket på medlemsutbildning och jämställdhet. UGTT är också en aktiv organisation i andra internationella fackliga samarbetsorganisationer:  Union Sindicale des Travailleurs Magrebiens Arabe (USTMA), för den västra arabvärlden, Confederation of Arab Trade Unions (ICATU) och Organization of African Trade Union Unity, OATUU, en från IFS fristående afrikansk facklig samarbetsorganisation.

2011 grundades i Tunis ett nätverk för kvinnliga fackföreningsaktivister i arabvärlden.

Uppdaterad januari 2017                                                                        Kjell Kampe

För mer information, kontakta:                                                                                                    Union to Union