Ukraina

Under 2004 ledde stora protester till den orangea revolutionen och under 2014 till Euromajdan. I båda fallen blev resultaten stora politiska omvälvningar, men också en ökad splittring inom landet, inte minst mellan de västra och östra regionerna. 

Historia

I mitten på februari 2014 tappade regeringen kontrollen över det ukrainska parlamentet och premiärministern Janukovytj avgick. Parlamentet utsåg istället den EU-vänlige oppositionsledaren Arsenij Jatsenjuk till ny premiärminister. Den 16 mars annekterades Krimhalvön av Ryssland. Annekteringen hade föregåtts av en folkomröstning där över 90 procent av väljarna uppgavs ha röstat för att halvön skulle tillhöra Ryssland. Den ukrainska regeringen ansåg att folkomröstningen var olaglig och fördömde den ryska annekteringen. EU riktade hård kritik mot Ryssland och införde en rad sanktioner.

Under april intog proryska demonstranter byggnader i flera städer i östra Ukraina, däribland i Charkiv och Donetsk. I dag kontrollerar separatisterna de rysktalande områdena Donetsk och Luhansk. 

Statsskick och politik

Landets politiska scen präglas av en rad småpartier som tvingas att ingå i koalitioner för att kunna styra landet. Presidentvalet 2014 vanns överlägset Petro Porosjenko, ledare för Regionernas parti. Porosjenko är landets sjunde rikaste persdon och äger bland annat chokladföretaget Roshen och tv-kanalen Kanal 5. Även premiärministern Volodymyr Hrojsman tillhör Regionernas parti. 

Ekonomi

Ukraina är till ytan det näst största landet i Europa efter Ryssland. Östra Ukraina är mer industrialiserat, medan fattiga landsbygdsområden är vanligare i de "ukrainska delarna av Ukraina". Efter Rysslands ockupation av Krim och efter att separatister tagit kontroll över Donetsk och Luhansk har ekonomin hamnat i en djup svacka. BNP och ekonomisk tillväxt har sjunkit samtidigt som länerna sjunkit och arbetslöshten permanentats på en hög nivå. I synnerhet i västra Ukraina har många människor sökt sig utomlands för att hitta en bättre försörjning, inte minst arbetar många ukrainare i Polen.

Den fackliga situationen

Grundlagen garanterar rätten att bilda och ansluta sig fackligt. För att en facklig organisation ska bli erkänd på distrikts- eller nationell nivå måste den emellertid samla över hälften av de anställda inom samma yrke eller sysselsättning eller organisera en majoritet av de anställda inom respektive distrikt.

I likhet med läget i Ryssland domineras den fackliga scenen i Ukraina av reformerade fackföreningar. Den största fackliga rörelsen är FPU (Federations of Trade Unions of Ukraine). Därutöver finns två ytterligare fackliga rörelser av betydelse – KVPU (Confederation of Free Trade Unions of Ukraine) och VOST (All-Ukrainian Union of Workers’ Solidarity.

Samtliga dessa tre fackliga landsorganisationer är medlemmar av den fackliga Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS). I särklass störst är FPU, men antalet medlemmar är osäkert.

De fackliga organisationerna är hårt pressade av landets ekonomiska kris och av de politiska motsättningarna i landet. I realiteten har de fackliga organisationerna tappat kontakt med lokalavdelningarna i Donetsk och Luhansk.

Mats Wingborg, 2016