Uruguay

Historia

Uruguay var redan på 1920-talet av de första välfärdsstaterna i världen med en väl utbyggd skola, sjukvård och socialförsäkringssystem. Välståndet finansierades av en omfattande export av kött och jordbruksprodukter till USA och Europa. Men landets beroende av den ensidiga produktionen ledde till ekonomisk kris som följdes av politisk diktatur 1973. Landet blev åter demokratiskt 1985 och levnadsstandarden är fortfarande högre än i många grannländer och andelen fattiga den lägsta i Latinamerika.

Statsskick och politik

Republiken Uruguay leds av en president som väljs vart femte år. Den lagstiftande makten finns kongressen som består av två kammare: representanthuset med 99 ledamöter och senaten med 30.
2009 kom vänsteralliansen Frente Amplio till mkaten via kandidaten José Mujica, tidigare ledare för vänstergerillan Tupamaros. Under Mujicas tid växte ekonomin, fattigdomen minskade samtidigt som parlamentet röstade igenom både fri abort och samkönade äktenskap samt en legalisering av marijuana som första land i världen. I november 2014 valdes Frente Amplios kandidat, Tabaré Vázquez, till ny president.

Ekonomi

Landets ekonomi domineras fortfarande av jordbrukssektorn där kött, ull och sojabönor är de viktigaste exportvarorna. För att minska beroendet av några få produkter har landet satsat stort på andra sektorer som turism och finansiella tjänster och huvudstaden Montevideo har blivit ett av Sydamerikas viktigaste centrum för finansinstitut.

Den fackliga situationen

Fackliga rättigheter respekteras mer än i de flesta av dess grannländer. Arbetstagare åtnjuter strejkrätt, dock undantar denna rättighet många yrken som betraktas som samhällsnödvändiga, bland annat delar av sjukvården.

Fackliga organisationer

Det fackliga arbetet har långa traditioner i Uruguay. 1886 hölls den första arbetarkongressen och fackföreningarna utvecklades tidigt till en viktig politisk maktfaktor. Länge var nära hälften av den yrkesverksamma befolkningen fackligt organiserad. Men diktaturen och interna politiska stridigheter har reducerat anslutningsgraden markant.

Landsorganisationen PIT-CNT (Plenario Intersindical de Trabajadores - Convencíon Nacional de Trabajo) samlar majoriteten av de fackliga organisationerna och organiserar cirka 80 procent av anställda i offentlig sektor och fem procent i privat sektor.